Senaste inläggen

Av Stefan Johansson - 1 september 2016 15:44

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag slapp berätta denna enormt tråkiga nyhet för er att min mycket älskade vän Ylva avled i sömnen kl 03,35 inatt medan jag låg vid henne på golvet och tröstade henne som så många gånger tidigare som jag alltid gjort när hon mått dåligt, för att inte hon ska känna sig ensam utan finna tröst i mig som låg bakom hennes rygg samtidigt som jag höll henne i tassen med handen.


När hon som liten valp på fyra månader sprang in i en vass dörrplåt som hade släppt från bildörren som stod efter gatan, den var vass som en kniv såg jag senare, när hon busade med en annan valp så plåten trängde in i bogen på henne och följde revbenen och skalade upp henne från ryggen till magen, då trodde jag faktiskt att hon skulle dö , för man såg rätt in i henne,men som tur var så den som ägde bilen med den trasiga bildörren, jobbade då på en djurklinik, så vi åkte dit runt kl 23.30 och sydde ihop Ylva, och då grät jag mycket för jag trodde då att jag skulle mista henne, men den operationen gick bra, det blev närmare 60 stygn, så när vi till slut kom hem så bäddade jag på golvet åt henne och mig, och låg och tröstade henne i tre dagar när hon hade ont av skadan,jag har försökt sköta om mitt lilla barn som man ska göra när man älskar nån. 


Den gången samt alla andra gånger som hon skadat sig så sprang hon till mig för hjälp, och fick blicken hjälp mej, och har räddat livet på henne fler än en gång när hon satt saker i halsen, minns så väl en gång när hon tuggade på en mjuk kvist från trädet utanför lägenheten. och skyndade sig när jag sa,"nu går vi in", såg jag att hon svalde kvisten och i nästa sekund så sprang hon fram till mig och kväljde och tittade mig i ögonen, trodde att pinnen som hon svalde hade fastnat i gomspeglet mellan tänderna som så många gånger tidigare.


Men såg inget och hon forsatte kvälja, förstod att pinnen satt längre ner, och stoppade in min stora hand i hennes lilla mun och kände pinnen långt ner med fingertoppen som hade fastnat på luft och matstrupen, blev förtvivlad och pressade ner handen ännu mer så jag fick tag på kvisten som hade fastnat som jag lirkade upp med fingret, fick då världens blick av Ylva av tacksamhet, hon kramade mig på sitt sätt när hon strök sig mot mig, som katter annars gör, hon svalde ett kyckligt bröst en annan gång när vi var på promenad som någon hade slängt, labradorer ju så matfriska samt snabba att svälja saker,räddade henne då med, så vi har haft ett mycket bra kompis förhållande när det gäller att lita på varandra.


Ylva började dricka mycket vatten för en vecka sedan och pinka mycket, tänkte inte så mycket på det förrän hon inte hann ut och pinkade inne, så jag minskade ner på vattnet, men då hon åt maten som vanligt tänkte att det är nog inte så farligt, och eftersom jag inte hade nån försäkring på Ylva samt lever på existensminimum sedan jag fick en större hjärnblödningen 2013 så blev jag rätt sjuk, läkarna säger att med mina skador på hjärnan så ska jag egenligen sitta i rullstol med halvsidesförlamning. jag har dåliga reflexer, hinner inte ta emot mig när jag faller. på grund av stora skador på vänstra hjärnhalvan.


Så blev det inget mer arbete för mig då jag ramlade ofta på jobbet och slog mig, glömde ofta vem som hade ringt för datareparationer, som påverkade hans rörelse i negtiv riktning så blev chefen förbannad och skällde på mig ofta, så jag vantrivdes nått så mycket. läkarna säger att jag har max 10 % arbetskapacitet kvar,  så jag blev hemförlovad så att säga, med lite pengar kvar att leva med, jag har inte jobbat under nära 18 år under min levnad, som har gjort att jag bara har grund pension. och ej har råd med några extra utgifter, som gör att jag inte åkte till veterinären förrän det var försent, när hon hade bajsat inne måndag morgon med blod i avföringen, då åkte jag direkt till veterinär stationen Marahällan utanför Vännes.


jag har haft 11 fantastiska år med min min bäste vän Ylva, som jag har haft så roligt med när vi har varit tillsammans. men nu är det jag som mår mycket dåligt då jag inte förstod allvaret när Specialisten på Björkstadens Djurklinik sa att Ylva luktar som att hon har Ketoner från sin andedräkt, samt att hon hade höga halter av ketoner i urinen efter urinprovet som jag tog från Ylva..  Ketoner ? jaha sa jag då, (vilket var ett okänt ord för mig)  och borde få somna in, förstod inte innebörden då .vilken jag gör nu efter att ha läst i morse på morgonen om ketoner på internet så förstår jag hur illa  ställt det var med Ylva vännen min,


och känner mig så usel som inte lät hon somna in när vi var på Djurkliniken. samt gråter hela tiden sen inatt, och mår så enormt dåligt, och specialisten sa också att hon trodde att det möjligen fanns en chans att hon hade nått fel på huvudpulsådern för hon såg något vid ultraljudet som inte borde vara där, med att det var så mycket gaser så det var svårt att ge något klart besked.. och hon sa att blir inte hon bättre så skynda dig till Marahällan. som är 6 mil bort från mig.  så att vi får låta henne somna in. och blir hon bättre så ville hon ta henne till nått större djursjukhus för vidare undersökning och dropp samt näringslösning, hon trodde det fanns då chans att rädda Ylva vilket det inte finns nu. 


Specialisten sa i förbifarten att Ylva borde få insulin men det tar ett tag att prova ut, och inte är gjort i en handvändning, och innan vi lämnade Björkstadens Djurklinik så fick hon lungande samt antibiotika, det var då vad dom sa att Ylva fick,  vilket jag också tror på. hon blev lugn och trött vid hemresan så hon låg ner hem. och verkade vara rätt normal


Om vetrinären ändå hade tagit sig tid att förklara för mig när jag var där, vad ketoner betydde samt hur det låg till så hade jag ju låtit henne somna in, men hon hade bråttom till nästa hundpatient.


så här står det om ketoner i hundar http://www.hundmån.se/Diabetes/

och några av dom symptomerna som står där hade Ylva, så jag förstår ju nu varför hon magrade så snabbt.


jag fick många olika förslag på vad jag skulle och inte skulle göra av olika personer på facebook, där jag skrev om Ylva och dom engagerade sig i hennes välbefinnande samt överlevnad så jag blev villrådig, då jag inte tänker så bra när jag blir stressad för det minsta lilla pga hjärnblödningen.  


Om jag ändå hade följt min inre röst, på onsdagsmorgonen som sa att åk in med Ylva och låt henne somna in, då jag såg att hon hade kräks lite blod på lakanet samt att det droppade lite blod när hon gick ut för att pinka igår morse, så hade jag mått mycket bättre än jag mår nu,  än att lyssna på dom som sa att vänta lite med det, och ge antibiotikan en chans att verka, för det tar ju ett par dagar men inser nu i efterhand att det var meningslöst att ge henne det, då hon var bortom all räddning.


Så nu har jag begravt Ylva idag hos en vän som redan har några hundar liggande efter deras frånfälle på deras åker, och det är ju bra så slipper hon känna sig ensam där när hon nu farit till hund himmelen.


Vill visa några bilder från begravningen av Ylva, som vännen janne tog, vi åkte ut till kompisens lantbruksställe och grävde en grop som var ca 130 cm  djup som vi placerade ylva i, och satt en stund och mindes hennes snällhet innan vi fyllde igen graven.

        



        

   

    
Och i samband med Ylvas begravning så hade vi en minnesstund då vi mindes hennes klokhet som hund då vi kokade kaffe och pratade om vilken otroligt fin vän hon hade varit genom alla åren.

 




Jag har ju gett min nu avlidne älskade vän labradortiken Ylva, cannabisolja som innehöll CBD samt lite THC, för det växte ut knölar på sidorna på henne samt att hon var både trött och orkeslös, det rosslade i halsen när hon låg och vilade brevid mig.


Våren 2015 så jag fick tag på den där oljan som jag gav henne, och efter nån vecka så började hon må allt bättre , och knölarna minskade i storlek allt eftersom veckorna gick och hon blev allt piggare, och började busa med mig, som när hon var liten.. träffade dom som sa,, men är det Ylva, för sist dom hade sett henne så var hon orkeslös, och nu var hon som ett yrväder, sprang så gräset yrde,


Men allt detta förändrades då polisen kom vintern 2015 och gjorde husransakan hos mig. och dom tog med sig alla oljorna som jag hade haft för henne, så nu sitter jag helt ensammen sedan natten till den första september då gullevännen dog i mina armar, saknar min gulleplutt nått så fruktansvärt mycket, tårarna trillar när jag skriver detta. , min älskade vän Ylva.

     

 




ANNONS
Av Stefan Johansson - 2 januari 2016 20:36

Jag har försökt att glömma mitt gamla liv som jag hade fram till jag fick fängelse för narkotikabrott, men det var ju nästan tretti år sedan, men polisen glömmer ju inte det då dom går efter gamla papper, och jag har försökt att skapa mig ett nytt liv, jag ville ju inte bli som Klark Olofsson eller som Svartenbrant, utan jag ville ju bort från allt som stod för kriminalitet,


Så det var därför som jag flyttade till Umeå 1987 efter avtjänat fängelsestraff, och bröt med allt och alla för att börja på ny kula i umeå som jag tyckte var en av Sveriges bästa städer i mitten på 70 talet, jag bodde något år i Umeå då. och efter klammeri med rättvisan då så fick jag ett kortare fängelsestraff och jag hamnade på Storgatan 18 som var gamla länsfängelset, det var där som jag träffade Klark Olofsson gamle kumpan, Gunnar Norgren som sköt ihjäl en polis i Stockholm 1967.


Ska berätta lite kort vad som hände som föranledde mitt fängelsestraff 1986 då jag blev dömd för narkotikabrott  fram till att dom tog min dator i beslag 22/12 2015 på grundval att dom misstänkte att jag köpte eller sålde narkotika över internet, det var det som jag fick till svar när jag protesterade att dom tagit min dator som är i stort sett min enda kontakt med yttre världen.


I samband med att dom tog datorn med alla diskarna som var i min lilla server samt alla externa diskar så tog dom även mina minnes stickor som är mitt minne då jag inte minns koder till banken, på grund av min hjärnskada som gör att jag inte kan betala mina räkningar som gör att jag fick förseningsavgift som hamnade hos kronofogden eller mina vänner som jag har kontakt på internet med. i samma veva försvann min telefon, så jag har klättrat på väggarna ända sedan den 22/12 2015 då allt försvann.



Jag bodde då ensam på Orustgatan i Göteborg nära Elsborgsbron 1985-86 och var väl inte den laglydigaste utan rökte cannabis på den tiden, och hade vissa personer som besökte mig i sin jakt på cannabis, och polisen följde efter dom i släptåg, så även till mig, där jag fick påhälsning av polisen, som till slut föranledde ett fängelsestraff på tre månader, och jag blev dömd 28 april som också är min födelsedag. och när jag kom ut efter avtjänat straff på två månader så hade något illvillig person knackat sprintarna på dörren till lägenheten och tömt den på allt av värde som jag hade där.


Så när jag såg att det bara fanns kvar sängen och en gammal TV som inventarier, resten var borta, Min fina Stereo, allt som fanns i köket. alla kläder, m.m  hade mer än hundra tryckta t-skirt som jag hade lyckats samla ihop under 6 år "allt var borta". ingen hade sett eller hört något sa mina grannar, så jag blev ledsen och ville inte vara kvar , så jag sa upp lägenheten för att se mig om efter nytt boende.


I den vevan så var det två personer som sa( Hans och Per) "flytta till oss på Guldheden" där får du bo gratis, men efter nån vecka visade sig att det fannas en hållhake, sa dom att ska jag bo kvar så måste hjälpa dom med att skaffa fram cannabis till dom, och deras vänner, för att göra en lång historia kort, så några av dom som köpte av mig for ner till Kungsparken bakom stora teatern i Göteborg och sålde röka för att finansiera sitt eget missbruk och åkte fast för polisen, och för att rädda sitt eget skinn så så dom var dom hade köpte det, och det var ju där jag då bodde i lägenheten, så en tidig morgon så kom polisen och gjorde nerslag.


Hans jobbade på tysklandbåtarna som kock och tog själv med sig flera hekto cannabis som han sålde till mig , med god förtjänst så klart, men när jag sa det till förhörsledaren att Hans också var involverad i hanteringen, så lyssnade dom inte på det örat, utan det var mig dom ville åt, och eftersom jag var några år äldre än dom andra så ansåg dom att jag skulle föregott med gott exempel och inte inlåtit mig i någon hantering med cannabis, dom tog ingen notis om min förlorade barndom då jag inte lärt mig något annat än att vara kriminell. 


Och Hans skulle ju vara ett så kallat kronvittne åt åklagaren på min rättegång så då föll jag tillföga och erkände allt som stod mig till last, i hopp att dom skulle se min goda vilja att stå för mina handlingar.


Och det var där som jag kom i kontakt med datorer för första gången när jag bodde hos dom på Guldheden, då köpte jag mig en commandore 64 , även kallad vic dator, som togs i beslag när polisen kom och gjorde besök, samt att förutom fängelsestraffet så fick jag 50.000 i böter. 


Jag hade ju bara varit fri i ca två och en halv månad från mitt förra straff, och denna gång så renderade det till ett mycket längre straff, och jag ville ju få ett slut på karusellen som snurrade än fortare. jag ville ju bli som andra människor och inte sitta i fängelse längre, och bästa sättet är att byta stad helt och skaffa mig nya vänner som inte hade kriminellt förflutet, det var därför som jag flyttade mer än hundra mil bort för att komma bort från allt. 


Kan ju säga att kronofogden har jagat mig från det jag fyllde 18 år tills jag blev 55 år. så jag har aldrig kunnat leva ett normalt liv som alla andra som inte har några anmärkningar. levt som en råtta i många år då man aldrig haft några pengar över, när man väl hade några pengar för allt försvann ju till fogden och räntan är ju rätt bra när man hamnar i klorna på inkassoföretagen som säljer fodringarna mellan varandra. och skulden ökar allt eftersom.


Sista månaden av mitt straff så transporterade dom mig till umeå 1987 för att frigivas från ersboda anstalten som var rätt nybyggd på den tiden, och efter frigivningen och bodde på Ålidhem i ett antal år och arbetade på Umeå kommun i några år som fönsterputsare, min chef på den tiden var Anders Ytterberg som var barndomskamrater med Tomas och Staffan som var kvarterspoliser på ålidhem på den tiden och som jag lärt känna genom Anders lite grann när jag bodde där. (dom kallades för kling och klang)


En dag när jag står och samtalar med Staffan på Ålidhems Centrum så kommer det fram en främmande kille och tilltalar mig och Staffan , och frågar vi vet om något röka,  och jag var ju rätt kvick i tanken på den tiden, så jag kläckte ur mig. nä jag har ingen aning, och det var ju sant också,  sa att "Staffan" han vet nog var det finns och pekade på Staffan som sa "ja det vet jag och och såg killen skina upp, och Staffan tog då fram plånboken som han vecklade ut, och visade sin polislegitimation. jag har aldig sett nån bli så paff som han, och vad han stamma sen, nä det var inte cannabis utan ciggaretter som han var ute efter sa han. men både jag och Staffan fattade att det var cannabis han menade.   och killen försvann fort som ögat och vi skrattade åt situationen som sådan.


Efter det så arbetade jag som vaktmästare åt tre olika fastighetsägare i Umeå under ett antal år och eftersom jag inte var med i facket på grund av dålig lön som lönebedragsanställd så gick det som det gick, dom två sista lurade mig på pengar, fick aldrig någon semesterersättning,


Första privata arbetsgivaren Roger Moström som jag hade sa när jag hade avslutat anställningen efter en kontrovers, så ville jag ha semesterersättning för sista året. det blir ingen semesterersättning sa han, och han visste ju att jag inte var med facket. så han sa "stäm mig" vilket inte jag hade råd med då jag inte var vid stadd kassa som han, som redan har miljoner på banken. och det kostar ju att anlita en advokat samt att det kostar några tusen med en civilrättslig process, så det var bara några av alla tillfällena som jag har fått bita i det sura äpplet , andra arbetsgivaren Peter Sandow förfalskade min namnteckning, men AF som betalade ut ersättningen godkände ändå namntckningen. 

Alla mina pengar jag som jag haft över genom åren, har gått till hårdvara till alla datorer som jag byggt . då jag varken varit ute och slarvat eller strödde pengarna på flickor eller druckit alkohol. Jag har lagt ut mer än 300.000 på all hårdvara samt uppkoppling på internet sista 25 åren.


Min last genom åren är visserligen ett dödsknark, som som ändå är lagligt men som jag inte slipper ifrån då jag började röka som elvaåring när jag kom på mitt första pojkhem, ni vet ju hur det är om man har dåligt självförtroende och vill vara som dom andra i gruppen, det blir ju ett grupptryck som påverkar alla. skulle tro att polisen påverkas också av att vara i grupp.


Men ju tidigare man börjar med ett missbruk ju svårare är det att sluta, så även för mig. och jag anser att tobak är en av dom värsta drogerna som finns, ca: 32  % fastnar i skiten och jag tillhör en av dom % . inte kan jag sluta röka tobak , jag sitter fast. och det är därför som jag har tappat i stort sett alla mina tänder. alla på överkäken är borta sedan fem år, jag har bara sju tänder kvar på underkäken utplacerade på spridda platser i underkäken, så det blir ju bara lätttuggade saker som jag äter.


och det är nog därför som jag fått min stroke på grund av tobaken, men ändå så kan jag inte sluta röka tobak. enligt min mening så skulle den totalförbjudas. vilken vinst det skulle bli för samhället. dom skulle spara in många miljarder varje år på minskade sjukvårdskostnader, samt att vi skulle bli friskare som nation, 


Tobaksbruket är i dag den största enskilda orsaken till sjukdom, lidande och förtida död i vårt land, samtidigt som den ger upphov till stora kostnader för såväl stat, landsting, kommuner och arbetsgivare som för rökaren själv.


Den som fick mig riktigt intresserad av datorer så jag fick en blodad tand var min mentor och och numer döde vän Bertil Johansson som var barnfödd i Helenelund/ Stockholm som dog i cancer för ca 6 år sedan, han var som en bror för mig, vi talade ju samma språk (inom data) och vi var lika obotligt intresserade av datorer. jag var på hans begravning, och har aldrig gråtit så mycket då som när min mamma dog på julhelgen för 10 år sedan och som begravdes i februari månad, då hade jag köpt mig en liten labradortik som jag har döpt till Ylva som var min skälasörjare då och är det än idag, världens goaste och snällaste hund.


Jag frågade prästen om det gick bra om jag fick ta in Ylva i kyrkan, och sitta brevid mig. för det var ju så kallt ute den helgen. det var ju mer än 25 grader kallt och en sån liten krabat som hon var då hade inte klarat sig så länge ute i kylan, prästen sa att det inte är vanligt att hundar är med i kyrkan, men jag sa att hon är ju redan svartklädd som oss sörjade bröder som skulle begrava mamma. 


Och då sken prästen upp och sa . visst får du det, bara hon är snäll och inte ställer till med något besvär, men hon sa inte ett ljud och satt hela tiden brevid mig under begravningsakten. och tröstade mig som grät så mycket, jag har en äldre halvbror från pappas tidigare äktenskap, som haft hundar i hela sitt liv som sa, vilken hund du har, aldrig sett något liknande tidigare av en hundvalp, Ylva var bara 6 månader gammal då och var jätteliten för att vara en labrador. det beror på att hon är en korsning med fem raser i sig.


1991 så bjöd jag mamma på en resa till Ryssland som en gottgöring för att jag hade varit dum mot henne som liten gosse då jag inte hade lyssnat på henne utan gått mina egna vägar, som gjorde att jag hamnade i klammeri med rättvisan och fick fängelse i slutändan. oj vad hon har gråtit över mig. en gång så sa hon , och det glömmer jag aldrig så länge jag lever, mamma sa " jag önskar att jag aldrig fött dig" och det sätter sina spår i skälen när ens mamma säger det, och som botgärning så bjöd jag mamma på resan till Ryssland och vi bodde på ett fyrstjärnigt  hotell i st petersburg, där jag träffade Jonas Sjöstedt som var med på samma resa, och vi var ute och festade och hade roligt en natt i staden, men den berättelsen behåller jag för mig själv.


Efter mitt jobb som jag hade hos Sandow så var jag arbetslös något år innan jag lyckades övertala Pelle att få börja på hans databutik, i Umeå, det är en gammal livsmedelsaffär som är en databuik idag, det fanns ett stort rum längst bak i butiken som var ett kylrum då den hade varit affär som jag övertalade Pelle att om vi river ut allt så får han mer plats i butiken så att han kan ta på sig mer arbete, det var dåligt med plats för att skruva burkar då största delen av databutiken var för kunderna som kom in i butiken, så jag jobbade några veckor med att riva ut allt, och frigjorde närmare 30 kvadratmeter.


Så det var nog därför som jag fick börja hos Pelle då han såg att jag hade ideér samt visade framfötterna, Pelle var även en gammal vän med min mentor Bertil Johansson som han kände sedan långt tillbaka så han visste ju Bertils kunskaper om datakunskap, och hade jag haft Bertil som mentor så var jag nog något att ha, så jag fick börja där hos han, men eftersom jag hade haft lönebidrag sedan många år tillbaka efter en trafikolycka  som gjorde mig sned i kroppen så fick jag ny lönebidragsanställning, men då hos pelle.


Och jag känner ju Pelle sedan mer än 20 år sedan då han hade en annan databutik på Kungatan 51, det var då som jag började köpa hårdvara av han för att bygga mina egna datorer,   

Och jag har ju alltid varit intresserad av att lära mig nya saker, men då jag inte just gått i skolan som liten så började jag lära mig ny kunskap som jag hittade på internet, och sen så måste man ju ha distans till allt, och inte tro på allt som skrivs på internet, man får ju oftast ta det som skrivs med en nypa salt, för vem vet om det är sant eller inte. men för att komma närmatre sanningen så har jag källforskat i många tusen timmar för att vara säker på att det som skrivs är sant, och ett av mina intressen sedan långt tillbaka har varit cancer i alla dess former som jag har stor respekt för.


Så när jag läste i en artikel i USA 1991 att cannabis var bra om man tog cellgifter mot cancer så blev jag intresserad av att lära mig mer. det jag hade fått lära mig och som jag trodde på innan var att cannabis var ett knark och ingen medicin. men efter att ha studerat ämnet cannabis i mer än 25.000 timmar så kan jag säga att cannabis är världens bästa medicin, som inte har några biverkningar som vanlig medicin har, allt är en fråga om kunskap när vi talar om olika ämnen, varav cannabis har blivit ett av mina specialintressen och som jag brinner än mer att lära mig mer om sedan jag fick min stroke.


Jag har ju tappat en del av mina kunskaper och förmågor sedan stroken så jag försöker fylla på med ny infomation så jag blir mer fulllärd. men i ämnet cannabis så finns det myckat att lära sig än. inte ens världens bästa forskare på området vet allt än, mycket av forskningen som pågår runt om i världen är än i sin linda.


Och eftersom att jag och Pelle bor i Holmsund båda två så har jag åkt in med han varje dag till jobbet, och vi har haft våra kontroverser, när jag har sagt att cannabis är en medicin, då han har skällt ut mig efter noter, och sagt hur i hela friden kan jag vara så urbota dum så jag tror att cannabis skulle ha någon som helst medicinsk verkan, för om så vore fallet så skulle det varit medicin vid det här laget och när jag inte får gehör för mina tankar så har jag försökt att påverka andra.


Och det är på internet som jag har spridit min kunskap till oss vanliga svenskar, jag har ju postat flera tusen inlägg lite överallt, inte bara här utan även i Danmark och Finland för att nämna några ställen, så har jag en skara människor där ute som tycker om det som jag skriver om när jag tar upp cannabis i ett medicinskt perspektiv.

  

Men jag har alltid sagt till andra sedan nära 20 år tillbaka att ska du knarka så får du väl åka dit där det är lagligt, cannabis som medicin ska vara för dom sjuka och inte för att flumma runt, hur svårt kan det vara att förstå, !



Husrannsakan  30 november 2015

Och första gången polisen hälsade på första gången hos mig för att göra husrannsakan så blev jag paff, det knackade på dörren till min lägenhet, ytterdörren som har som har portlås kommer ju inte vem som helst in till. så jag trodde det var en vän som knackade på så jag stack ut huvudet , dörren var ju olåst då jag inte är rädd för något då jag inte sysslar med nått kriminellt enligt mig, men det får väl andra bedöma.


Utanför dörren så stod det en ung tjej som sträckte fram sin polisbricka och sa att det var från polisen och i släptåg så kom det in det kille som också visade sig vara från polisen. dom sa att vi misstänker att det förekommer narkotika i min lägenhet, och vi vill göra en husrannsakan, och eftersom jag haft stroke så blev jag omtumlad, trodde jag hade sett dom för sista gången när jag fick fängelse för snart 30 år sedan.   

 
Och jag frågade inte dom om något papper om dom hade någon husrannsakningsorder utan dom fick härja fritt i lägenheten, efter ett litet tag så hittade dom en pytteliten stam av hampa i en garderob som jag alldeles glömt bort att jag hade, och det beror ju på min stroke, det jag inte har framför näsan faller i glömska så även mina vanliga blommor som jag glömmer bort att vattna.


Och den hittade dom när polisen var på mitt första hembeök hos mig den sista november 2015 som dom tog med sig för analys som dom sa, och det var bara en snustorr liten stam utan några kvistar eller blad, hade nog inte fått vatten på flera månader. enligt polisens analys så vägde den 2.64 gram


Och jag slutade min anställning hos Pelle på  databutiken i mitten av juni månad har jag för mig, minnet sviker lite i den frågan, dom på strokeenheten i Sävar sa att jag ska nog inte jobba längre där då jag inte är så frisk, har max 10 % arbetskapacitet kvar.  och då fick jag mycket tid att vara ute när jag hade slutat jobbet, och under mina vingliga vandringar runt om i Holmsund så hittade jag ,tror det var i augusti månad en växt som var en liten planta som såg ut som cannabis, men det kan lika gärna varit hampa, då jag inte än nån expert, och saknar gröna fingrar som jag tog hem och satte in i garderoben med lite aluminiumfolie på nedre delen av garderoben . hade ju bara en 80 watts lampa och det förslog ju inte för den vissnade bort och jag glömde samtidigt bort den, då jag inte hade den framför näsan.


och som lök på laxen så hittade dom tre pyttesmå bruna flaskor med pipett varav på den ena stod det THC skrivet på ett plåster, och dom frågade om jag erkände innehav av narkotika, nä sa jag sanningsenligt, inte är jag så dum så jag erkänner något var inte vet vad det innehåller.


Sa till den manliga unga polisen att om det hade stått LSD hade du du trott att det innehöll LSD. hur ska jag kunna erkänna en sak jag inte vet vad det är. men jag visste ju att det kom från industrihampan som är laglig att odla i Sverige med det behövde jag inte upplysa dom om, jag var mer nyfiken om det verkligen skulle innehålla någon THC, om det fanns något alls så var det i försumbara mängder.


 Den kvinnliga polisen hittade en 2 TB disk jag förlagt i klädskåpet bland kläderna, i skåpet brevid där hampan var, dom trodde säkert att den innehöll hemlig information när den låg gömd bland kläderna. det var bara det att jag förlagt den. har kickat på den några gånger med foten då jag inte har plats i datorn med mindre än att bygga ut, den har ju redan 7 diskar , vilket jag inte har råd att bygga ut . allt kostar ju pengar nu för tiden, stroken gör mig glömsk som sagt. och jag visste ju att den var nånstans i skåpet, men var.. så den får ligga där, tids nog så hittar jag den tänkte jag. men när hon hittade den så blev jag glad för då slapp jag leta. så den får ligga kvar tänkte jag , då hittar jag den nästa gång. men den försvann ju med husrannsakan 22/12 20215. den andra gången dom var och hälsade på, tillsammans med alla andra externa diskarna  samt datorn + telefonen


Den manliga polisen frågade mig vad jag använde småflaskorna till  som innehöll industrihampaolja och jag sa att dom egentligen är till min hund Ylva för att hon höll på att dö för mig i våras,  hon orkade inget, bara att gå till konsum 200 meter bort var en plåga för henne och när hon låg i sängen tillsammans med mig på natten, ovanpå täcket så klart :)  så hördes hennes tunga rosslande andehämtning, samt att det hade börjat växa ut stora knölar på hennes båda sidor. 


Ylva som är min hjärtevän och som är mitt allt, jag har haft henne sedan hon var åtta veckor och som tröstar mig när jag är ledsen. och jag hade inte råd att gå till veterinärn då jag lever på i stort sett existensminmum som gör att jag inte har råd med några extra utgifter. pratade med folk på internet om mina bekymmer om Ylva, och plötsligt så damp det ner en dag två små bruna flaskor i min brevlåda i en påse där det stod att det var som svar på min förfrågan på internet.


Och att det var från industrihampan och hur mycket jag skulle ge till henne varje dag för att hon skulle bli bra, och efter någon månad med dropparna så blev Ylva som en ny hund , började busa med mig och blev leklysten. folk som jag känner och träffar på mina promenader med Ylva frågade mig, "men är det verkligen Ylva".  det dom sett på henne någon månad innan var ju att hon var så trött och inte hade ork, men nu så sprang hon omkring så att gräset yrde, och jag blev ju så glad för innan så jag hade fått flaskorna, så trodde jag att hon inte skulle överleva sommaren Ylva är ju snart 11 år.


Och dom stora knölarna som hade växt ut tidigare på Ylva var ju nästan borta, och jag såg ju att hon sakta men säkert blev allt bättre. 


Och jag sa till manliga polisen att jag tar också av dropparna från flaskorna. som han också antecknade när han gjorde det muntliga förhöret hemma hos mig. 


Och jag fick lämna urinprov innan dom gick, den manliga polisen frågade mig om jag varit straffad någon gång tidigare för innehav. ja visst" sa jag ju sanningsenligt" för polisen får ju lätt reda på att jag varit straffad för ca 30 år sedan om dom slår i gamla papper. så jag sa precis när dom skulle lämna lägenheten efter förrättat värv att jag blev straffad för nära 30 år sedan för grova narkotikabrott,((det var två kilo som jag erkände och blev dömd för, och gränsen för grova narkotika brott går just vid två kilo)) men att jag lämnat den banan och blivit laglig.


Innan dom gick så frågade dom vilket telefon nummer jag hade och då sa jag ju det, för jag ansåg att jag inte hade något att frukta mer är ett urinrov, hade inte i min vildaste fantasi trott att dom skulle inleda hemlig telefonavlyssning av mig. För att få ha hemlig telefonavlyssning så kräves det att det är minst två år i straffskalan, och det kan det inte bli på ett urinprov och en hampakvist.      


Jag har ju postat lite på Farsta polisens Facebooksida om nyttan med cannabis som medicin. och postat länkar till forskning och studier i ämnet, så det var nog därför som jag hade fått påhälsning av polisen




 Det är bland annat denna bloggen som jag postat lite överallt på internet och som har retat upp polisen så till den milda grad så dom inleder hemlig telefonavlyssning av mig. för så farlig kan ju inte en 60 årig gubbe som jag vara.  


http://endocannabinoider.bloggplatsen.se/2014/01/03/10455180-pa-denna-hemsida-skall-sanningen-rada/


Här berättar jag lite grann vad jag sysslat med sista 30 åren då jag lärt mig kunskap som inte är av denna världen när det gäller bland annat läran om cannabis som nytto och medicinalväxt, själva ordet "endocannabinoider är pudelns kärna skulle man kunna säga i detta ämnet som alla bråkar om.


Det ringde en gammal kompis till mig som jag känt i nära 30 år nån vecka innan julafton och som är renlevnadsmänniska, men det vet ju inte polisen, och för att skoja till det med han så sa jag, " cannabisklubben" för jag vet ju så mycket om cannabis, samt att det växer ju upp såna klubbar lite överallt i Europa, samt att det har börjat komma privata klubbar i Sverige också.


Och vännen Jan Eric som ringde har ju köpt skalade hampfrön tillsammans med mig, då jag har beställt det på internet, och han var ju även intresserad att köpa hampaolja från industrihampan, som också är från cannabissläktet. så för att skoja till det än mer, så sa jag när han frågade om jag kunde skaffa fram nån olja så menade han ju industrihampaoljan.


"Visst jag kan skaffa fram bra cannabis olja" sa jag, och bredde på lite för jag är ju jättebra på att skoja men polisen i andra änden av tråden fick en felaktig koppling när jag sa att jag skulle beställa hem lite cannabisolja, sa att det finns ju olika sorter, och det är ju sant.


För det får ju odlas 15 olika sorters industrihampa i Europa som har en så låg halt att THC så den inte ska räknas till knark har ju EU bestämt. och när jag sa att det finns olika sorter och att jag skulle ordna fram cannabisolja så svalde polisen kroken med sänke och allt.


Jag hade mer eller mindre glömt bort att när dom varit hos mig att jag hade lämnat telefon numret till dom, det har att göra med min stroke som gör mig glömsk till tusen, mitt närminne är inte vad det varit en gång i tiden, det är ett minne blott i vissa avseendén. 


Om jag visste att dom hade avlyssnat mig så hade ju inte jag försökt skoja till det utan jag hade ju så klart sagt olja från industrihampan och inte som jag sa nu, "cannabisolja", så tokigt det kan bli när man inte har hela bilden klar för sig och när jag sa att oljan har troligtvis lite THC i sig.


Då tände polisen på alla cylindrar och kom i två bilar.


Sa till kompisen att det fanns flera sorter att välja på och då menade jag ju hampaolja, i Tyskland finns det en sort, och i Finland så odlar dom en annan sort som dom har korsat fram som heter Finola som producerar mycket frön, http://www.finola.fi/ och eftersom det blir ju lite olika innehåll i oljan beroende på vilken sort industrihampa man odlar så ljög jag ju inte , jag var bara lite övertydlig och polisen fick en felaktig koppling,


Den 22/12 ca kl 19.30 så knackde på dörren och utanför så stod det en ung tjej, skulle tro att hon inte var en dag över 18 år och sa att jag skulle ha en Hyacint och vill ge mig den. och jag sa, "å nä jag ska inte ha en Hyacint, och då såg hon villrådig ut, och i samma stund så strömmade det in en massa poliser i min lägenhet och dom sa att nu var det husrannsakan igen, för jag har ju haft tre veckor på mig att samla på mig mera ,, och jag sa ju ärligt att det fanns ju inget hos mig hur mycket dom än letade, och jag sa att jag är fattig som en kyrkråtta, och inte har råd med några extra utgifter och visade pappret som jag fått nån dag innan där det stod att jag skulle betala in ca 3.300 kronor som jag hade fått i restskatt vilket jag hade glömt bort, och sa att den ska ju betalas senast den 28/12 vilket dom inte tog nån notis till.

 

Och jag sa som i förbifarten att en olycka kommer sällan ensam och syftade på polisen, dom sa att det fanns THC i flaskorna men ej i vilken styrka, och att jag var positiv på förra provet och måste följa med till stationen för en ny provtagning, men jag sa att jag har ju sparat pipetten samt lilla muggen sen förra gången dom var på besök hos mig, men dom sa att "nä det går inte", ta på dig kläderna så åker vi iväg sa en smal kille som verkade bestämma och stod med pepparsprejen klar ifall jag skulle trilskas, vilket inte jag gjorde,


Min hund Ylva ville promt med för hon har inte varit ensam under snart 11 år , vi är som ler och långhalm. dit jag går så följer hon med, hon har aldrig koppel och är lydig till 1000, lyder minsta kommando,fick inte följa med. 


 Jag följde ju med snällt och lugnt, och han med pepparspejen följde med mig i baksätet på polisbilen(han skulle väl se om jag skulle smussla undan något i bilen), det är ju vanligt att misstänkta gör det. och som var min förhörsledare under några timmar medans jag var på stationen och som pumpade mig på information.  


När vi kom in på stationen så sa den skäggiga tvåbente spårhunden, han som körde krimbilen att vad jag luktar cannabis, han kände lukten i samma stund som jag satte mig i bilen sa han så han vill visitera mig, vilket nisse fick.

tänkte inte mer på saken förrän jag kom hem och la mig i sängen med kläderna på, då förstod jag vad han menade med cannabislukten.. det är ju så att min stroke gör mig otroligt glömsk och jag kände ju en liten sur doft från kläderna, kom att tänka på att just så här luktar min bror som också har fått stroke och bor 300 meter från mig i Holmsund och som också glömmer bort att tvätta sig eller byta kläder.


Och kan man som utbildad polis inte känna skillnad på cannabis och skitiga kläder så bör man nog söka andra arbetsuppgifter, han skulle få träning i att vara mer hövlig mot dom som är äldre, tids nog så hamnar han där också.


Jag såg ju att min förhörsledare är troligtvis en av dom smartaste yngre förmågorna hos polisen i Umeå,  sånt ser ju en som är så slipad som jag. men jag har ju varit i svängen i mer än 45 år och grabben var ju bara 30 år . det sa han att han var vid fråga från mig , han är ju så ung än så han har ju inte samma erfarenhet som mig, kunskap ger ju färdigheter sa jag, och jag fick ju lite förtroeendé för min förhörsledare på andra sidan bordet, och jag berättade lite om ditt och datt men han misstog sig på det som jag berättade och drog fel slutsats.


Och jag sa att polisen lägger pussel av sin information och det gör ju alla som har en stor mängd information tillhanda att bearbeta, även jag lägger pussel för att bilden ska klarna, och när jag sa att jag väntar med spänning på kommande rättegången och att jag inte godtar åklagarens strafföreläggande, jag vill bli frikänd eller få åtalseftergift, om det kommer så långt som till rättegång så ska jag ska försvara mig med all data som jag sparat, och sa att han gör ju samma sak men att han företräder ju åklagarn när han ska samla bevismaterial i det aktuella ämnet.


Och jag frågade om han kände till Anderas Thörn som blev frikänd i tingsrätten, så ljög han och sa. " ingen aning,, berätta, och då sa jag att vi var vänner och att jag skulle använda mig av hans material vid den kommande rättegången, som jag säkert vinner mot åklagaren. medans jag pratar med han under förhöret så får han flera meddelanden från sina kollegor som genomför husrannsakan hemma hos mig på sin mobil han sitter och mm:ar i mobilen på deras frågor, och skriver något som jag inte ser, förstår ju att han vill vara hemlig. sånt tycker jag bara är löjligt, en annan har ju också något att tänka med. 


Så genom att ta datorn min så trodde han säkert att han skulle få en fjäder i hatten om han fann något ofördelaktigt i min dator som är till Andreas nackdel så att han kunde lämna det till åklagaren som ska möta Andreas i hovrätten. men mycket av min kunskap står inte skrivet någonstans utan finns bara i huvudet på mig.  så där gick han bet.


Det finns alla sorters människor i samhället, bra som dåliga, även hos polisen så finns det rötägg, så det är ju inget nytt under solen, men jag har inget mot polisen som jag sa till min förhörsledare, ni gör ju bara ert jobb, men ni är väl nitiska ibland i er jakt få att få fast lagöverträdare, men ibland så går det till överdrift.


Sa att dom silar mygg och sväljer kameler i sin jakt att få fast dom som har rökt cannabis, och tog upp hur man mäter alkohol vs cannabis, att när det gäller alkohol så mäter dom i promille = tusendelar, och när det gäller cannabis så mäts det i ppm = miljondelar, men jag tycker att polisen gör ett bra jobb rent generellt, för jag skulle inte vilja vara ute i samhället om det inte fanns några poliser tillhanda.


Och dom sa att nu får du gå hem och i samma veva sa dom "att nu har vi tagit datorn av dig för vi tror att du har köpt eller sålt knark på internet." vilket inte kan vara mer fel. jag har aldrig köpt eller sålt något så kallat knark på internet i hela mitt liv, däremot så blev jag straffad för nära 30 år sedan av innehav av cannabis, men det är ju innan jag ändrade livsinriktning i livet.


Dom dömer mig på gamla papper som jag ser det, dom tänkte säkert att nu är Johansson på gång igen och nu så tar vi han, så min jul har varit vansinnigt tråkigt att inte kunna prata med andra då jag är hemma dagarna i ända efter min stroke som har gjort mig sjuk.


Nästan så jag klättrat på väggarna då jag inte haft en dator att tillgå, i och med att datorn försvann så försvann ju alla inloggningar har samt lösenord till alla mina ställen där jag är medlem på internet, samt 99 % av mina vänner och eftersom jag har varit på internet dom sista 25 åren dagligen så har det blivit några genom åren, och allt var borta hos polisen,


Ångrar nu i efterhand att jag skojade med Jan Eric nu när jag sitter med facit i hand om orsaken till att dom tog datorn, ville ju bara vara lite rolig men min gamle vän, tänk så fel det kan bli i slutändan.


Vad ledsen jag blev då om ni bara visste, mer än 20 år av mitt liv och sparande av datainformation försvann i ett nafs.!


Och när jag var inne i Umeå på mellan dagarna så besökte jag polisstationen, för att begära ut beslagsprotokollet på allt dom tagit av mig, så dom sa att jag inte hade rätt till det så länge förundersökningen pågår, vilket kan ta några månader.



Tingsrätten 5 Januari 2016

Så jag åkte in till Umeå den 5 Januari 2016 och gick till tingsrätten för att förhöra mig om vilka lagar och förordningar som gäller när dom konfiskerar saker från en, och pratade med vaktmästaren som satt innanför en glasbur och som är det som sköter om all post och besökande på tingsrätten, om jag kunde få prata med en jurist som kunde lagar och förordningar, och det skulle jag få sa han om jag bara satt ner och väntade en liten stund, sa han.


Och efter 5 minuter så knackade jag på igen hos vaktis och sa som det var att polisen har tagit min dator på grundval att dom tror att jag köpt eller sålt narkotika på internet, det ligger ju till så här, om polisen kan bevisa att jag haft något för att främja min brottliga gärning så har dom rätt att ta den i beslag och förverka den, för att den har då varit ett brottsredskap för mig i min brottliga gärning, och det sa jag till vaktis, och sa samtidigt att titta på min hemsida så du får se vad jag skriver om som jag anser är sant.


Och tydligen så gjorde han det, och gick upp till den som skulle komma ner för att prata med mig, och rapporterade vad han sett på min hemsida, för det tog mer än två timmar av väntan, det som bara skulle ta en liten stund av väntan, som jag förstår nu i efterhand så hade hon som kom ner till mig för att ha ett samtal med mig tydligen läst på min hemsida vad jag skrev, det var en söt kvinna på en 30-35 år som frågade mig om en del saker, vilka ögon hon hade, nästan så man blev hypnotiserad av hennes blick , man såg ju att hon var intelligent, blev nästan lite småkär i efterhand, inte var dag man träffar en sån vacker kvinna som också är smart.


Och jag berättade som det var för henne och la alla korten på bordet för jag hade ju inget att förlora men allt att vinna, polisen hade ju redan tagit allt av värde för mig, så det lär ju komma fram om man far med osanning, och eftersom jag under nära 30 år har sagt sanningen så var det ju lätt för mig att berätta hur det hela låg till, så tack vara för att jag var så ärlig med henne så ringde hon till polisen och hävde beslaget på allt dom tagit av mig.

(ska köpa tårta till dom på tingrätten när jag får råd för all hjälp att fått tillbaka datorn min)


och nån timme senare så åkte jag än en gång till polisen för att åtminstone kräva ut beslagsprotokollet på allt dom tagit av mig, vilket är min fulla rätt, men som dom hade nekat mig på mellandagarna när jag var där i samma ärende


och sa vem jag var till hon som satt i receptionen hos polisen och sa mitt ärende, Vänta lite sa hon så ska du få prata med den som bestämmer allt i detta ärendet sa hon, tyckte det var lustigt för nån vecka innan så hade dom bett mig mer eller mindre försvinna från polisstationen, dom var rent otrevliga då.


För kommissarie Nils Erik Wårstedt som är gruppchef för dom 2 utredningsavdelningarna 3 och 4 på Umeåpolisen kom ner och vi hade en liten pratstund, och efter mitt lilla utläggning så sa han visst får du tillbaka datorn, och allt vi tagit av dig.


Frågade han: hittade ni något hemma hos mig.  nä inget alls sa kommissarie Nils Erik Wårstedt.


Det var ju det jag sa till poliserna som var på besök hos mig att det finns inget hemma hos mig sa jag till han. och vi skiljdes åt som vänner och jag tog han i hand, och han såg uppriktigt glad ut att jag berättade som det låg till, så nu sitter jag och skriver som bäst på min lilla 14 TB server, och jag är så otroligt glad för att jag har fått hem min dator, känns som att livet har återvänt igen.


snipp snapp snut så var denna sanna saga slut.



Tillägg till denna sannsaga.

När jag var hos polisen för att få tillbaka datorn den 5 Januari, så tyckte Nils Erik Wårstedt att det var olyckligt att jag hade hamnat i kronofogdens register på grundval att polisen vid senaste husrannsakan hade tagit datorn som innehöll alla inloggningsuppgifter till banken, och allt annat som hade kunnat hjälpt mig att slippa hamna hos kronofogden med 600 kr i indrivningsavgift,  vid kontakt med fogden några veckor senare så sa dom att om jag kan visa varför som polisen tog min dator och på vilken grund, så skulle dom återbetala dom 600 kronorna som dom hade påfört mig.


Och jag ringde till Nils Erik Wårstedt och sa som det låg till, och påminde han att han hade ju sagt att det var olyckligt att jag kom i fogdens register, och att han hade chansen att ställa allt tillrätta genom att ge mig ett beslagsprotokoll på allt dom har tagit av mig den 22/12 2015, och på vilken grund dom tog min dator för, och sa då till Nils, att skriv in det dom sa till mig, "Att polisen tog datorn för att dom misstänkte att jag köpte och sålde knark på internet. ( telefonavlyssning av mig var deras motiv till att ta datorn)


Men tydligen så vill han ställa mig i dålig dager hos kronofogden genom att blanda in den tidigare husrannsakan i detta ärendet, då dom tog en förtorkad liten stam av industrihampan, samt lite CBD olja som dom hade hittat i kylskåpet vid den första husrannsakan som dom genomförde den 30 november 2015.


Och den andra husrannsakan var den 22/12 2015  då tog dom ju datorn av mig då dom inte hittade nånting hos mig och det beslaget var ju på grundval av att dom misstänkte mig för narkotikaförsäljning över internet, genom hemlig telefonavlyssning och inget annat, som Nils vill påskina genom att ange orsaken till datorbeslaget till att det var denna skrivelse: Ändamål för åtgärd :kan antagas ha betydelse för utredningen av brott. brott : 5010 - Narkotikabrott - innehav (gärningen omfattar enbart innehav) men då är man ju inte sanningsenlig.


Det påstådda innhavet var ju den förtorkade stamdelen från hampan från garderoben samt lite CBD olja som kommer från industrihampan, och det tog dom ju i beslag redan 30 november 2015 och inte 22/12 som han vill göra gällande enligt beslagsprotokollet.


Önskar man hade fått rättning på detta beslagsprotokoll från polisen, för dom ska väl stå för rättvisan här i samhället och ska vara samhällets stöttepelare, men tydligen så gäller inte det längre när man förvanskar vad som är sant eller inte,


Jag ville bara få det verifierat att polisen tog datorn på grundval att dom misstänkte mig för narkotikaförsäljning över internet och inget annat, som jag ville lämna till kronofogdemyndigheten för att få tillbaka mina 600 kr. men det verkar som att dom vill blanda bort korten i detta ärendet genom att ange ett tidigare beslag som grundorsak till det senaste beslaget.


Och eftersom jag är misstänkt för narkotikabrott genom innehav så borde det väl stå i beslagsprotokollet från den 22/12 2015, också mitt påstådda narkotikainnehav, mängden, vad det var som klassas som narkotika, men om det så står det inte ett ord i papprena som jag fått från polisen vilket jag finner mig besynnerligt. trodde att allt beslag protokollfördes.


Om man inte kan lita på att polisen står för sanningen, så vem ska man då egentligen lita på.!

ANNONS
Av Stefan Johansson - 1 januari 2016 21:36

Det ska bli 3 böcker i ämnet "Alternativmedicin" och det var tänkt att jag ska vara medförfattare till ca 100 andra personer som bidrar till boken, jag skulle skriva om det jag känner till om cannabis som medicin och en av dom som håller i allt detta är författtaren och journalisten Stefan Whilde, som har skrivit bland annat boken "HÄLSA FÖRE LAG" http://2op.se/2015/04/28/halsa-fore-lag-ny-bok-for-halsofrihet-och-medicinsk-mangfald/

förutom alla andra böcker som han skrivit, första boken i serien ska komma ut i Maj 2016 är det tänkt, och allt material ska vara inne i mitten på Januari månad 2016 för att allt ska hinnas redigeras.


Men som det ser ut nu så ser det inte ut att jag lyckas få tillbaka datorn på några månader än, och då har tåget redan gått för mej att vara med i den första boken, har hört att det kan ta allt mellan 2 månader till ett år beroende på hur mycket dom måste gå igenom, och i mitt fall så handlar det om ca 15 TB med data. så det är inte säkert att man får tillbaka datorn med all data om cannabis som medicinal och nyttoväxt på överskådlig framtid,


Men jag ska försöka påverka tingrätten att dom ger tillbaka min dator, det borde ju vara snabbt avklarat att skanna igenom datorn för teknikerna hos polisen, det är en Samsung SSD disk 250 GB 850 EVO series som går i runt 500 MB/sec i diskhastighet, som är min masterdisk där mitt operativ ligger, så det hade enligt min mening gått snabbt att göra en clone av diskens innehåll. Då har dom ju allt som jag skrivit på mina mailkonton dom sista 10 åren, det är ju bara en 6 månader sedan jag köpte disken av Pelle på databutiken där jag jobbat senaste 7 åren och installerade operativet, på den så finns alla mina tre mail adresser med allt som jag skrivit och beställt på internet genom åren och alla konton som jag har, allt fanns på SSD disken.  


Uppdatering..

Eftersom jag fick tillbaka datorn med alla tillhörande hårddiskar så har jag kunnat slutföra första delen av böckerna som handlar om cannabis som medicin som gått för trycksättning, den boken kommer ut nu i slutet av maj månad. 


uppdatering 2..

Lämnade in material 1 juni för bok nr två som ska komma ut i oktober månad är det tänkt.


delar med mig lite av bokens text redan nu.:


Och varför cannabis har en sån stor inverkan på vår kropp och vårt välbefinnande är inte så svårt att förstå om det kom till allmän kännedom att vi människor har ett eget cannabinoidsystem i vår egen kropp, som är mycket snarlika dom cannabinoider som finns i cannabis plantan.


för vi tillverkar egna cannabinoider i vår egen kropp, snarlika dom som finns i cannabis, om vi kan tillföra dom rätta signalsubstanserna = cannabinoiderna till kroppen, så hjälper du kroppen att reparera sig själv när du tillför mer ammunition till kroppen i form av cannabinoider, flera av dom signalsubstanser som kroppen tillverkar och som finns i vår kropp heter "Endocannabinoider"



Endocannabinoider = Kroppsegna cannabinoider har en stor inverkan på vårt välbefinnande


Endocannabinoida systemet är ett signalsystem som genom cannabinoider och receptorer reglerar, modulerar och har skyddande funktion i våra kroppar. Receptorerna, där de mest undersökta är CB1 (cannabinoid receptor 1) samt CB2 (cannabinoid receptor 2) aktiveras av cannabinoider som till exempel tetrahydrocannabinol THC (Cannabis Sativa) och kroppsegna cannabinoider (endocannabinoider) där anandamid (AEA) 2 arakidonoyl glycerol (2-AG) är de mest förekommande. Även andra receptorer aktiveras av cannabinoider, bland annat TRPV, GPR18, GPR55, GPR119, PPAR, 5-HTP, hybrid receptorer. Cannabinoider reglerar intercellulär kommunikation, skyddar, modulerar och samordnar homeostas i våra kroppssystem som centrala nervsystemet, hjärt- och kärlsystemet, immunsystemet, endokrina systemet, respiratoriska systemet, reproduktiva systemet, muskuloskeletala systemet etc. Cannabis har stor inverkan på hälsa och sjukdomar

https://sv.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoida_systemet



Allyn Howlett and William Devane upptäckte 1990 att vi människor har ett eget cannabinoidsystem i våran egen kropp, http://www.drugscience.org/Petition/C3D.html


Av Stefan Johansson - 1 januari 2016 21:30

Jag har följt med i vår industriella utveckling i bra precis 200 år. närmare bestämt 1812-1815 fram till våra dagar för att vara mer exakt, så jag har ett bra begrepp om vad allt handlar om när vi talar i ett större perspektiv.


Varav cannabis som nytto och medicinalväxt är ett av mina specialintressen, när dom tog datorn så försvann det närmare 200.000 filer fördelat på mer än 600 GB som handlar om cannabis i det större formatet.


Jag är troligtvis en av Sveriges största nördar när det gäller datorer och kunskapsinformation, finns dom som kallar mig den vandrande uppslagsboken, (för att jag vet så mycket) samt att jag alltid talar sanning.


Annat var det förr när man inte hade bättre förstånd och ljög men det beror ju mycket på okunskap, man får skylla på min taskiga barndom när dom förvarade mig i närmare 7 år av min barndom, det är ju viktigt att man lär sig medans man är ung, alla vet ju att det är svårt att lära gamla hundar sitta. och i mitt fall så slängde bort nyckeln och inte lärde mig något.


men nu har jag haft ca 30 år på mig att lära mig den kunskap som inte står i svenska böcker. skulle uppskatta att jag har fått runt 90% av min kunskap från internet.


Och i samband med datorn togs i beslag den 22/12 2015, i samband med husransakan så angav polisen att dom misstänkte att jag hade använt datorn till att köpa eller sälja knark på internet" "(men där hugger dom i sten)" om dom nu inte i sin iver att få fast mig, fabricerar något som är till nackdel för mig så att dom ska få vatten på sin kvarn när dom ska gå genom min dator, det är ju lätt att hitta på(ändra inlägg som jag gjort tidigare,) det är ju bara ursprungsdatumet när inlägget publicerades som finns kvar.


Allt försvann som jag skrivit senaste 20 åren. många av mina tankar och funderingar finns nerskrivna, även allt som jag har skrivit för bokpubliceringen som jag är medförfattare till som ska gå till Notis Förlag i Malmö, jag hade mycket färdigskrivet material till boken som skulle gås igenom en sista gång under julen. innan jag sände in allt.

Av Stefan Johansson - 1 januari 2016 21:28

Här i Sverige så kallas cannabis för knark, men det beror på den massiva propagandan som vi matas dagligen av i media, tv samt tidningar gör sitt bästa för att förleda oss om sanningen om cannabis medicinska egenskaper, men allt beror på vem som ska ha rätten att skriva ut medicin, för det är ju enorma pengar det handlar om, om man har monopol att försälja en sak vilket det än vara må, tobak, alkohol. mediciner, för att ta några exempel. så vill man ju inte ha in några andra aktörer som kan minska inkomstkällan.  det heter väl inte "Monopol för skojs skull.

Av Stefan Johansson - 1 januari 2016 21:21

Har sytt många gånger i huvudet av diverse olyckor på cyckelolyckor, flera gånger självförvållat, då man var ordentligt på lyset och inte hade varken förstånd eller snabba reflexer, så jag har besökt asfalten flertal gånger med ödestigert resultat.


Sista cyckelfyllan för ca 27 år sedan så hade jag en enorm tur, då fick jag mig en riktig tankeställare, att alkohol bör jag undvika om jag ska ha livet i behåll, cyklade ner för älvskanten i en kurva efter Umeälven, fick möte i kurvan, det var två stycken som cyklade i bredd och det fanns inte plats för mig på strandbrinken så jag styrde från dom för att inte frontalkrocka med dom.


Jag hade varit på Jan-Eriks 31 fots båt och druckit många öl, en liknande båt som denna    (http://www.batagent.se/images/objekt/669/10743.jpg som min vän Jan Erik ägde då, och som låg i vattnet vid lundaåkern i Umeälven, samme Jan Erik som jag hade skojat med när han ringde om industrihampaoljan som jag skulle köpa hem, och som jag sa cannabisklubben och cannabisolja till, så att polisen kom på hembesök.



Så det bar ner för slänten och det är mest bara sprängsten längs älvskanten, så jag panikbromsade med min racercyckel med bockstyre och flög med huvudet före, missade sprängstenen med bara några cm tillgodo, som tur var så stod det en mindre björk just där, så axeln träffade den och tog hela smällen och nyckelbenet splittrades i 4 delar, som har växt fel så jag är sned i kroppen efter den händelsen. och då fick jag halvpension, ingen idé att operera sa läkaren, för det lär inte bli bättre med en operation.


har aldrig haft körkort under mina 60 år, cykel har varit mitt transportmedel hela livet, jag har krockat med många bilar, visserligen mest på vintern då det är sämre fäste både för mig och bilisterna, samt att jag cyklar fort, brukar ligga i 50-60km/tim.


Jag har till och med krockat en gång med polisbilen 1996 så att hela bilen gungade, som tur var så stod dom stilla just då i kurvan dom såg att jag kom i full fart utan lyse med min racercyckel efter skogsvägen, och då skakade dom bara på huvudet, dom tänkte säkert "vilken idiot".


har klippt flera bilar mitt i rondellen, flugit som en vante över bilen, och fått till svar, fan du kom ju så fort, hann ju inte mer än starta på grund av halkan, Sa till föraren att " du såg ju att jag kom farandes på cykeln, varför väntade du inte, trodde jag skulle hinna sa ena bilisten. och så small det bara.

Av Stefan Johansson - 1 januari 2016 20:47

Jag har levt ensam i stort sett hela livet, var tillsammans med en tjej i tre år när jag bodde i Göteborg på 1980 talet, som gjorde mig så otroligt ledsen när hon utnyttjade min godhet, och lät mig fixa en atelje åt henne i Gamlestaden nära SKF,


Agneta som hon heter tyckte om att måla så det skulle bli ett ställe där hon kunde framhäva sina kostnärliga talanger sa hon. och jag som var blind av kärleken till henne såg inte vart det barkade, förrän hon sa att nu tar jag mitt pick och pack och flyttar till ateljen, hon hade träffat en ny kille utan min vetskap som hade rika föräldrar, och jag var inte välkommen dit till hennes atelje, som jag hade ordnat till henne.


Jag kom ju från en fattig familj i Norrbotten, i hennes ögon så jag stod väl inte så högt i kurs, nu när man ser tillbaka på detta, så jag gick in i väggen och blev så otroligt sårad än en gång, trodde att det räckte med min olyckliga barndom, men icke, livet är en skola säger många, man lär sig nya saker så länge man lever, så även jag. av skadan så blir man vis.


Jag hade inte träffat någon tjej på flera år, träffade en söt tjej på en krog på Järntorget den 6 April 1986 som jag följde med hem till vindsvåningen på Haga i Göteborg, för trevlig samvaro, så vi gick till sängs med lampan släckt,

vad hon inte sa till mig var att hon hade menstration just då, så efter avslutat samlag ville jag ta en cigarett när jag drog ut penisen så såg jag att det var blodröd av hennes blod, och sköljde av den med kallvatten, det var det enda hon hade i vindsvåningen i vattenväg, och det blev ju inga fler träffar med henne för hon hade ju en kille som hon umgicks med, hon var bara kåt på mig just den natten.


Till saken hör att hon hade Hepatit C som hon smittade mig med då, men det var nånting okänt på den tiden, sjukvården hade inte instument för att kunna diagnostisera det förrän 1994 år senare när jag tog ett blodprov, då så dom .. du har ju hepatit C, men då hade jag varit smittad i åtta år.


Och den 26 April 1986 så fick jag en sån vansinnig körtelfeber . det värkte något så kopiöst i lymfkörtlarna samt i halsmandlarna så jag knappt kunde svälja, läste i tidningen att en reaktor i kernobyl hade exploderat och att det drev ett moln med radioaktivitet mot södra Sverige och man kunde få körtelfeber, och att man skulle äta jod-tabletter för att motverka det, vilket så klart inte skulle hjälpt mig , för det var ju inte radioaktivitet som jag hade drabbats av utan det var ju "hepatit c som gjorde sig påmind när den bröt ut i kroppen min. det tar ca 3 veckor för hepatit att bryta ut från inkubations tillfället.



 flyttade till Umeå 1987 och träffade jag en jämnårig tjej här i 1989 som jag smittade helt ovetandes,  vilket jag förstod när hon sa sina konstiga symptom som hon hade fått, men det var inget som sjukvården kunde hitta då, men jag förstod att det måste vara jag som smittat henne, men eftersom jag var ovetande om det, fast jag testat mitt blod många gånger på sjukhuset efter min smitta som jag fått av tjejen i göteborg, jag kände ju att den var något fel på min kropp men allt jag fick till svar av sjukvården var att jag var frisk till 100 %, om man inte kan lita på myndigheter som sjukvården som ska värna om vår hälsa, så vem ska man då lita på.


Jag blev så enormt ledsen för att jag smittade henne, visserligen helt ovetande, men jag känner som att det var mitt fel, om jag inte hade legat med henne så skulle hon varit frisk, så från det tills jag började cellgiftsbehandlingen 7 år senare så levde jag i celibat, och ju längre tiden gått utan kvinnligt sällskap ju svårare har det blivit att skapa nya kontakter av det kvinnliga könet. så nu har jag levt ensam i mer än 25 år.


Och jag har tappat förtroendet för sjukvården än mer nu sedan fått min stroke som gör mig självmordsbenägen när jag tar pillren dom har ordinerat mig, och det enda dom kan ordinera mig är mera piller.


När jag fick stroken 3:dje oktober 2013 så sa läkaren på Umeå lasarett att jag var ett unikum, för enligt vad dom kunde se så var jag ett blankt papper och aldrig varit på sjukhus för något, det var konstigt tänkte jag , jag har ju opererat snoppen som 8 åring då jag hade en hudförträngning som gjorde att jag fick en allvarlig infektion, legat inne på infektionskliniken 1978 för hepatit B, och haft cellgifter i nära 2 år, 1998 - 2000  och jag frågade syster om tabletterna som dom skulle ge mig, vad är det för innehåll i dom, bara bra saker sa hon och visade mig blad som sa vad det var bra emot och inte vilka biverkningar som dom hade. jag var ju inte klar i knoppen just då tack vara stroken, så jag ifrågasatte ju inte henne,


Efter min stroke som behandlades här på Umeå lasarett 2013 så har jag genomgått flera olika sorts magnetröntgen på min hjärna och enligt strokeenheten så har jag stora lakunära vitsubstansförändringar i hjärnan och ischemiska förändringar i hjärnbarken, läkarna säger att med mina skador så ska jag egentligen sitta i rullstol, troligtvis med halvsides förlamning, men än så rör jag på mig, jag har ju inte samma fasta gång som tidigare samt närminnet som är ett minne blott i vissa avseendén. man annars så är det bra nu.


Av medicinen som läkarna säger att jag ska ta, så får jag kraftiga svettningar, hjärtklappning, och en snurrighet som inte är av denna världen, det slamrade så mycket i huvudet när jag tog tabletterna så att jag var tvungen att ha på stereon högt för att försöka överrösta slamret i huvudet, kände som att jag höll på att bli tokig då jag inte fick sova.

Mitt blodtryck idag ligger på runt 160/110 så jag är snurrig mest hela tiden, jag tar inte tabletter mot stroken sedan december 2013, för jag får såna enorma biverkningar av medicinen(råttgiftet) som dom ordinerar till mig, så att jag vill ta livet av mig på så lite som 1/3 dels dos, jag blir suicide och vill hoppa från bron i Holmsund för att slippa allt.

Och som strokedrabbad så behöver jag mycket sömn, och när min sömn uteblev så höll jag på bli tokig, funderade flera gånger att hoppa från bron ner i älven det är väl runt 15 meter ner, det klarar då inte en sån badkruka som jag, lär nog sjunka som en sten.
https://www.youtube.com/watch?v=eZCFQyYbZa4



Första dagarna så gick det bra att ta tabletterna, men efter en vecka så började jag må allt sämre, och åkte ambulans akut upp till sjukhuset, kändes som jag skulle dö av snurrighet. blev nästan lika yr som när jag fick stroken. mamma min dog ju i stroke för 10 år sedan, och henne matade dom med många sorters piller, mamma dog knall och fall mellan toaletten och sängen på hemmet dit hon hade kommit nån vecka innan.


Och när jag sent om sider tog upp det med sjuksyster att varför hade dom inte tittat i mina gamla sjukjournaler som dom måste ha, efter alla mina tidigare besök, så fräste hon till mig och sa "tror du att vi har tid att gå ner och titta i gamla journaler som ligger ner i arkivet efter varje patient som kommer in till oss på sjukhuset. 


Dom gick ju över till digitalt system på sjukhusen 2001 och då scannades inte dom gamla sjukjournalerna över till 

det nya digitala systemet, och med den utgångspunkten så lär ju folk bli än sjukare. när dom inte har hela sjukdomsbilden klar för sig men då får dom ju sälja än mer piller som dom har ensamrätt (monopol) på att försälja. allt annat är ju kvacksalveri enlig Läkemedelsverket  och Svenska läkarkåren som i samråd styr marknaden att försälja deras ofta giftiga mediciner,


Det finns nästan inte en medicin som inte har biverkningar, vissa mediciner kan ha upp till 40 olika biverkningar, men om det så hörs det inte ett ljud. bara hur bra och verksanmma dom är, vilket är hyckleri. 


För om man inte tittar i gamla journaler om vilka sjukdomar man haft eller vilka mediciner man tagit tidigare så är det ju allt för lätt att det uppstår komplikationer som är till skada för patienten inför den nya behandlingen


Har åkt in akut med ambulans några gånger till Universitetssjukhuset i Umeå när jag känt mig vansinnigt yr, kändes som jag skulle dö, jag vill ju inte dö än, då jag anser att jag har än lite att uträtta innan jag lämnar jordelivet för gott.

Insåg till slut att det var medicinerna som gjorde mig än mer yr på grund av att gifterna från tabletterna gick upp i huvudet på mig, som beror på att min lever samt njurar inte fungerar så bra längre efter min behandling med cellgifter.

Under åren 1998-2000 jag var en försökskanin i forskningens tjänst här i Umeå, dom skulle se om cellgifter var bra mot min kroniska hepatit c, visserligen så blev jag frisk, men mina njurar samt lever tog stor skada, men nån ersättning för det fick man ju inte, för det var ju på egen risk som man tog cellgifterna.

Cellgifter slår ju inte selektivt utan den angriper all vävnad, det heter väl inte cellgifter för skojs skull.

jag hade ju läst på en sida på internet i USA 1991 att cannabis var bra när man tog cellgifter, så det hade jag i åtanke när jag påbörjade min cellgiftsbehandling 1998, jag hade ju ett kontaktnät i sverige med cannabisvänner på den tiden, det var ju cannabis som gjorde att jag fick fängelse 1986, så jag ordnade så att jag fick tag på cannabis till rätt pris, och det var ju i ett medicinskt syfte som jag åt cannabis, och inte för att bli påverkad. 


Till saker hör att jag har ett kusinbarn som har haft exakt samma svåra hepatit c och som också gick på samma behandling som mig något år senare, hennes lever orkade inte med cellgifterna utan den tog så stor skada så den slutade fungera, så hon gick genomgå en levertransplantation, som höll i 6 år, hon fick sin 3:dje lever våren 2014, men nu så mår mitt kusinbarn bra igen, till saker hör att hon tog inget cannabis under sin behandling, eftersom hon trodde på vad myndigheterna sa: att cannabis var nånting farligt, så det var nog därför hennes lever inte orkade med cellgifterna, lika bra som mig som tog just cannabis mot biverkningarna.  


Så jag anser att cannabis räddade mitt liv, visserligen så lever jag än men jag känner ju att kroppen inte mår så bra, för jag har ont i mina körtlar och min lever vissa dagar, och njurarna är skadade, om jag visste då vad jag vet idag, så hade jag inte tagit cellgifter utan ordnat så jag fått tag på ren cannabisolja som hade innehållit både THC och CBD och som hade botat mig från min kroniska hepatit c.


Och tabletter är ju ofta rent av farliga som jag skriver på: http://endocannabinoider.bloggplatsen.se/2015/07/23/11145710-origins-of-the-prescription-drug-epidemic/   

Av Stefan Johansson - 1 januari 2016 20:38

Jag var nere i stockholm nu den 19/10 2015 för samtal på ersättningsnämden om att få ersättning för min förlorade barndom, vid samtal med dom så sa dom "Umeå det var långt bort", du flyger ner så klart, och jag ville ju göra dom till viljes så jag accepterade detta. men eftersom jag har haft stroke oktober 2013 så är inte mitt minne det bästa, det var något med flyget minns jag.. men vad ?


Vid landning på Bromma så slog det mig, jag får ju högt blodtryck av att flyga men då var det försent jag satt ju i rävsaxen så att säga, det var bara att bita ihop och hoppas på det bästa att det inte skulle vara så farligt, men ack vad jag bedrog mig, det sprängde så mycket i huvudet så jag var tvungen att skrika av smärta, aldrig haft sån smärta i huvudet tidigare.


Så när jag satt med dom i ersättningsnämden för att berätta om min barndom så fick jag knappt fram ett ord, korta stycken kunde jag förklara med stor vånda, för det gjorde ont i huvudet. och jag var snurrig till tusen tack vara mitt höga blodtryck, som satte mig i dålig dager när jag skulle förklara min levnadshistoria som omhändertagen när jag var omhändertagen av samhället som liten.


Och jag kände ju var vinden blåste när jag inte kunde förklara mig, visserligen så hade jag skrivit ner allt som jag varit med om, ca 8 fullskrivna sidor men dom ville höra det med mina ord, men när jag inte kunde få fram det som jag skrivit ner så trodde dom mig inte. jag fick den vibben när ordföranden ifrågasatte min historia, som jag inte kunde berätta tack vare det höga trycket i huvudet, han sa det inte rent ut, med det var den känslan jag fick.


Dom som bestämde om min möjliga ersättning för min förlorade barndom hade förutfattade meningar, då jag kom dit i hela men enkla kläder, samt att jag också var långhårig, jag var/är fattig som en kyrkråtta på grund av min stroke som gör att jag lever på i stort sett existensminimum på grund av bristfällig skolgång med dåliga betyg som har gjort att jag inte haft något arbete under ca 15 år av min levnad, som har påverkat min pension i negativ riktning så jag har inte råd med några extra utgifter 


Dagen efter jag kom hem så gick jag på vårdcentralen för att undersöka mitt blodtryck då hade jag ca 180/120 och en som har haft stroke bör ej ha över 130/80 ska kanske tillläggas att blodtrycket inte var lika högt då som när jag var på nämden, hur jag vet det. man känner ju sin kropp bäst, och jag litar på mina intuitioner vad kroppen vill säga mig, och två dagar efter jag kom hem från Stockholm så kom avslaget på min förfrågan om ersättning för min förlorade barndom, dom hade bestämt sig redan efter mötet, när jag satt och knappt kunde få fram orden.
och det finns ingen möjlighet att överklaga beslutet, det har ju staten bestämt.


Så det resan kostade mig upprättelse samt min möjlighet till ett någelunda bättre liv på min ålderdom  när jag gick miste om mina 250.000 kronor som jag har rätt till och som hade hjälp mig något så oerhört, dom få år som jag har kvar i livet, men summan av kardemumman är att jag har blivit än mer besviken och samtidigt hatisk till samhället efter detta.


Efter min stroke som behandlades här på Umeå lasarett 2013 så har jag genomgått flera olika sorts magnetröntgen på min hjärna och enligt strokeenheten så har jag stora lakunära vitsubstansförändringar i hjärnan och ischemiska förändringar i hjärnbarken, läkarna säger att med mina skador så ska jag egentligen sitta i rullstol, troligtvis med halvsides förlamning, men än så rör jag på mig fast jag har dåligt med balansen samt närminnet som är är ett minne blott i vissa avseendén, det är som ett blankt papper.


Mitt blodtryck idag ligger på runt 160/110 så jag är snurrig mest hela tiden, jag tar inte tabletter mot stroken sedan december 2013, för jag får såna enorma biverkningar av medicinen(råttgiftet) som dom ordinerar till mig, så att jag vill ta livet av mig på så lite som 1/3 dels dos, jag blir suicide och vill hoppa från bron i Holmsund för att slippa allt.


https://www.youtube.com/watch?v=eZCFQyYbZa4


Får kraftiga svettningar, hjärtklappning, och en snurrighet som inte är av denna världen, det slamrade så mycket i huvudet så att jag var tvungen att ha på stereon högt för att försöka överrösta slamret i huvudet, kände som att jag höll på att bli tokig då jag inte fick sova.


Och som strokedrabbad så behöver jag mycket sömn, och när min sömn uteblev så höll jag på bli tokig. funderade flera gånger att hoppa från bron ner i älven. det är väl runt 12-15 meter ner, det klarar då inte en sån badkruka som jag, lär nog sjunka som en sten.


Har åkt in akut med ambulans några gånger till Universitetssjukhuset i Umeå när jag känt mig vansinnigt yr, kändes som jag skulle dö, jag vill ju inte dö än, då jag anser att jag har än lite att uträtta innan jag lämnar jordelivet för gott, insåg till slut att det var medicinerna som gjorde mig än mer yr på grund av att gifterna från tabletterna gick upp i huvudet på mig, som beror på att min lever samt njurar inte fungerar så bra längre efter ca 2 år med cellgifter.


Cellgifter slår ju inte selektivt utan den angriper all vävnad, det heter väl inte cellgifter för skojs skull.


Men det enda som jag fick från ersättningsnämden var ett papper att dom tror på min berättelse, men att det blir inga pengar och att beslutet inte går att överklaga, men att jag kan söka stöd för samtal hos st lukasstiftelsen om jag har några psykiska besvär. och när jag fick avslag på ersättningen så var det som ännu ett slag i ansiktet ifrån Statens sida.  


Om jag bara hade åkt tåg ner till Stockholm och inte flugit ner . då hade jag kunnat berätta om min barndom och inte suttit som en mussla stora stunder när jag inte fick fram orden på grund av det höga blodtrycket.


Nu i efterhand undrar jag inte om det var planerat av dom, vi ger han (mig) en flygresa ner så får vi se om han är lika talför som i pappret han har skickat ner till oss.


Och som det står längst ner i denna artikel, "Vi förbereder ärendet innan förhandlingen. Men den muntliga processen är avgörande. Väldigt sällan är vi säkra på innan hur vi ska göra, det är de sökandes egna berättelser som är avgörande. Då måste vi lyssna innan vi beslutar, säger han

http://www.gp.se/nyheter/reportage/1.2583163-jan-popp-fick-upprattelse-for-vanvarden

 Artikeln är borttagen nu och går ej att hitta i göteborgsposten.   


Och Margareta Larsson från SD i regeringen hade lagt en Motion 2013/14:So632

om att överklaga beslut från Ersättningsnämnden


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en möjlighet att överklaga beslut av Ersättningsnämnden.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en uppföljning av avslag på ansökan om ersättning ska ske.

Motivering

Riksdagens beslut 2012 att de som vanvårdats av samhället ska kunna söka ersättning hos Ersättningsnämnden har i efterhand visat tankeväckande brister. Det beslut som togs var enligt min mening ett illa genomtänkt förslag som i hast beslutades utan en närmare analys.

Enbart mycket grov vanvård skulle enligt förslaget ligga till grund för ersättning varför Sverigedemokraterna anade att många sökande personer riskerade bli utan ersättning. I dagsläget har denna farhåga visat sig besannas då ersättning uteblivit om den systematiskt psykiska terrorn och våldet varit mer framträdande än det fysiska våldet – även om det fysiska våldet gett men för livet.


Även socialtjänstens svek mot barnen som medvetet tagit parti för fosterföräldrarna, trots vetskap om annat, är enligt min mening något som ska anses som grov vanvård som är ersättningsberättigande. Det spår som finns av fysisk och psykisk misshandel innebär i de flesta fall ett livslångt lidande som påverkar förmåga till nära relationer, ett fungerande arbetsliv och en söndertrasad självbild. Det är ett handikapp som medför ett icke fungerande socialt liv till följd av en mängd psykosomatiska sjukdomar.


I dagsläget har framkommit ett flertal fall som blivit nekad ersättning då nämndens ledamöter, efter riksdagens riktlinjer, inte ansåg misshandeln tillräckligt fysiskt grov. Med andra ord anses exempelvis inte grov psykisk misshandel likvärdigt med fysiska övergrepp. I dag har vi trots allt kännedom om att den psykiska misshandeln till viss del kan skada lika mycket som fysisk bestraffning. Vissa som upplevt långvarig grov psykisk misshandel anser även detta värre än att fysiskt misshandlas då själslig misshandel aldrig syns utanpå.


Med anledning av att Ersättningsnämnden är den enda i sitt slag, endast har propositionen att utgå från, det inte finns någon vägledande praxis från högre rätt och att flertalet av nämndens ledamöter inte är lagfarna, bör det införas en möjlighet för den person som fått avslag att överklaga beslutet till förvaltningsdomstolarna. I synnerhet om man tänker sig att möjligheten till ersättning förlängs eller att Ersättningsnämndens mandat förlängs, är det av vikt att det införs en fast praxis som klargör rättsläget och sätter upp riktlinjerna för när och varför ersättning ska utgå.


Slutligen brister lagförslaget i att man inte förstod vikten av att söka upp människor som fått avslag från Ersättningsnämnden. Denna brist på psykologiska insikter är oroväckande med tanke på att en människa som intervjuas i nämnden dels är nervös över om man kommer uppfattas som trovärdig och dels att de smärtsamma minnen man blottar för främmande människor river upp minnen och känslor, vilka man sedan ensam förväntas hantera efter ett eventuellt avslag. Ett sådant scenario förefaller återigen bli en repris från barndomen av att inte bli trodd eller att vanvården nonchaleras. Dessa människor blir därmed utan upprättelse och tenderar att bli lurade och svikna av samhället än en gång. Undertecknad anser att det är viktigt att de personer som får avslag, utöver de åtgärder som föreslås i en annan motion om personlig kontakt vid överlämnandet av avslag, även erbjuds obegränsad psykologhjälp och samtalsstöd. Vidare bör även, om personen avvisar hjälp, uppföljning ske genom personlig kontakt med jämna mellanrum under några år.


Avslutningsvis har människan olika förmågor till att minnas och uttrycka sig på så vis att nämnden förstår hur upplevelserna har påverkat en i livet. De som därmed har en bra verbal förmåga har större chans till ersättning än en person som, av olika omständigheter, inte kan uttrycka sig lika tydligt, målande och konkret. Till detta ska tilläggas att en stor del av de människor som svettats i Ersättningsnämnden kan ha varit påverkad av starka lugnande mediciner mot ångest för att överhuvudtaget klara av att blotta sig.


Jag anser därmed att förändringar snarast inleds enligt motionens intentioner.

Stockholm den 3 oktober 2013

 

Margareta Larsson (SD)


Men av den motionen så blev det noll och inte, samt att när alla som hade sökt ersättning inte fick något på grund av tyckanden och hårt ställda krav inte fick ersättning så tyckte staten att det blev ju billigare än dom hade trott.






Presentation


55 år gammal på denna bilden

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ umepolisen med Blogkeen
Följ umepolisen med Bloglovin'

Gästboken

Frågor till mig


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se