Jag var nere i stockholm nu den 19/10 2015 för samtal på ersättningsnämden om att få ersättning för min förlorade barndom, vid samtal med dom så sa dom "Umeå det var långt bort", du flyger ner så klart, och jag ville ju göra dom till viljes så jag accepterade detta. men eftersom jag har haft stroke oktober 2013 så är inte mitt minne det bästa, det var något med flyget minns jag.. men vad ?

Vid landning på Bromma så slog det mig, jag får ju högt blodtryck av att flyga men då var det försent jag satt ju i rävsaxen så att säga, det var bara att bita ihop och hoppas på det bästa att det inte skulle vara så farligt, men ack vad jag bedrog mig, det sprängde så mycket i huvudet så jag var tvungen att skrika av smärta, aldrig haft sån smärta i huvudet tidigare.

Så när jag satt med dom i ersättningsnämden för att berätta om min barndom så fick jag knappt fram ett ord, korta stycken kunde jag förklara med stor vånda, för det gjorde ont i huvudet. och jag var snurrig till tusen tack vara mitt höga blodtryck, som satte mig i dålig dager när jag skulle förklara min levnadshistoria som omhändertagen när jag var omhändertagen av samhället som liten.

Och jag kände ju var vinden blåste när jag inte kunde förklara mig, visserligen så hade jag skrivit ner allt som jag varit med om, ca 8 fullskrivna sidor men dom ville höra det med mina ord, men när jag inte kunde få fram det som jag skrivit ner så trodde dom mig inte. jag fick den vibben när ordföranden ifrågasatte min historia, som jag inte kunde berätta tack vare det höga trycket i huvudet, han sa det inte rent ut, med det var den känslan jag fick.

Dom som bestämde om min möjliga ersättning för min förlorade barndom hade förutfattade meningar, då jag kom dit i hela men enkla kläder, samt att jag också var långhårig, jag var/är fattig som en kyrkråtta på grund av min stroke som gör att jag lever på i stort sett existensminimum på grund av bristfällig skolgång med dåliga betyg som har gjort att jag inte haft något arbete under ca 15 år av min levnad, som har påverkat min pension i negativ riktning så jag har inte råd med några extra utgifter 

Dagen efter jag kom hem så gick jag på vårdcentralen för att undersöka mitt blodtryck då hade jag ca 180/120 och en som har haft stroke bör ej ha över 130/80 ska kanske tillläggas att blodtrycket inte var lika högt då som när jag var på nämden, hur jag vet det. man känner ju sin kropp bäst, och jag litar på mina intuitioner vad kroppen vill säga mig, och två dagar efter jag kom hem från Stockholm så kom avslaget på min förfrågan om ersättning för min förlorade barndom, dom hade bestämt sig redan efter mötet, när jag satt och knappt kunde få fram orden.
och det finns ingen möjlighet att överklaga beslutet, det har ju staten bestämt.

Så det resan kostade mig upprättelse samt min möjlighet till ett någelunda bättre liv på min ålderdom  när jag gick miste om mina 250.000 kronor som jag har rätt till och som hade hjälp mig något så oerhört, dom få år som jag har kvar i livet, men summan av kardemumman är att jag har blivit än mer besviken och samtidigt hatisk till samhället efter detta.

Efter min stroke som behandlades här på Umeå lasarett 2013 så har jag genomgått flera olika sorts magnetröntgen på min hjärna och enligt strokeenheten så har jag stora lakunära vitsubstansförändringar i hjärnan och ischemiska förändringar i hjärnbarken, läkarna säger att med mina skador så ska jag egentligen sitta i rullstol, troligtvis med halvsides förlamning, men än så rör jag på mig fast jag har dåligt med balansen samt närminnet som är är ett minne blott i vissa avseendén, det är som ett blankt papper.

Mitt blodtryck idag ligger på runt 160/110 så jag är snurrig mest hela tiden, jag tar inte tabletter mot stroken sedan december 2013, för jag får såna enorma biverkningar av medicinen(råttgiftet) som dom ordinerar till mig, så att jag vill ta livet av mig på så lite som 1/3 dels dos, jag blir suicide och vill hoppa från bron i Holmsund för att slippa allt.

https://www.youtube.com/watch?v=eZCFQyYbZa4

Får kraftiga svettningar, hjärtklappning, och en snurrighet som inte är av denna världen, det slamrade så mycket i huvudet så att jag var tvungen att ha på stereon högt för att försöka överrösta slamret i huvudet, kände som att jag höll på att bli tokig då jag inte fick sova.

Och som strokedrabbad så behöver jag mycket sömn, och när min sömn uteblev så höll jag på bli tokig. funderade flera gånger att hoppa från bron ner i älven. det är väl runt 12-15 meter ner, det klarar då inte en sån badkruka som jag, lär nog sjunka som en sten.

Har åkt in akut med ambulans några gånger till Universitetssjukhuset i Umeå när jag känt mig vansinnigt yr, kändes som jag skulle dö, jag vill ju inte dö än, då jag anser att jag har än lite att uträtta innan jag lämnar jordelivet för gott, insåg till slut att det var medicinerna som gjorde mig än mer yr på grund av att gifterna från tabletterna gick upp i huvudet på mig, som beror på att min lever samt njurar inte fungerar så bra längre efter ca 2 år med cellgifter.

Cellgifter slår ju inte selektivt utan den angriper all vävnad, det heter väl inte cellgifter för skojs skull.

Men det enda som jag fick från ersättningsnämden var ett papper att dom tror på min berättelse, men att det blir inga pengar och att beslutet inte går att överklaga, men att jag kan söka stöd för samtal hos st lukasstiftelsen om jag har några psykiska besvär. och när jag fick avslag på ersättningen så var det som ännu ett slag i ansiktet ifrån Statens sida.  

Om jag bara hade åkt tåg ner till Stockholm och inte flugit ner . då hade jag kunnat berätta om min barndom och inte suttit som en mussla stora stunder när jag inte fick fram orden på grund av det höga blodtrycket.

Nu i efterhand undrar jag inte om det var planerat av dom, vi ger han (mig) en flygresa ner så får vi se om han är lika talför som i pappret han har skickat ner till oss.

Och som det står längst ner i denna artikel, "Vi förbereder ärendet innan förhandlingen. Men den muntliga processen är avgörande. Väldigt sällan är vi säkra på innan hur vi ska göra, det är de sökandes egna berättelser som är avgörande. Då måste vi lyssna innan vi beslutar, säger han

http://www.gp.se/nyheter/reportage/1.2583163-jan-popp-fick-upprattelse-for-vanvarden

 Artikeln är borttagen nu och går ej att hitta i göteborgsposten.   

Och Margareta Larsson från SD i regeringen hade lagt en Motion 2013/14:So632

om att överklaga beslut från Ersättningsnämnden

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en möjlighet att överklaga beslut av Ersättningsnämnden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en uppföljning av avslag på ansökan om ersättning ska ske.

Motivering

Riksdagens beslut 2012 att de som vanvårdats av samhället ska kunna söka ersättning hos Ersättningsnämnden har i efterhand visat tankeväckande brister. Det beslut som togs var enligt min mening ett illa genomtänkt förslag som i hast beslutades utan en närmare analys.

Enbart mycket grov vanvård skulle enligt förslaget ligga till grund för ersättning varför Sverigedemokraterna anade att många sökande personer riskerade bli utan ersättning. I dagsläget har denna farhåga visat sig besannas då ersättning uteblivit om den systematiskt psykiska terrorn och våldet varit mer framträdande än det fysiska våldet – även om det fysiska våldet gett men för livet.

Även socialtjänstens svek mot barnen som medvetet tagit parti för fosterföräldrarna, trots vetskap om annat, är enligt min mening något som ska anses som grov vanvård som är ersättningsberättigande. Det spår som finns av fysisk och psykisk misshandel innebär i de flesta fall ett livslångt lidande som påverkar förmåga till nära relationer, ett fungerande arbetsliv och en söndertrasad självbild. Det är ett handikapp som medför ett icke fungerande socialt liv till följd av en mängd psykosomatiska sjukdomar.

I dagsläget har framkommit ett flertal fall som blivit nekad ersättning då nämndens ledamöter, efter riksdagens riktlinjer, inte ansåg misshandeln tillräckligt fysiskt grov. Med andra ord anses exempelvis inte grov psykisk misshandel likvärdigt med fysiska övergrepp. I dag har vi trots allt kännedom om att den psykiska misshandeln till viss del kan skada lika mycket som fysisk bestraffning. Vissa som upplevt långvarig grov psykisk misshandel anser även detta värre än att fysiskt misshandlas då själslig misshandel aldrig syns utanpå.

Med anledning av att Ersättningsnämnden är den enda i sitt slag, endast har propositionen att utgå från, det inte finns någon vägledande praxis från högre rätt och att flertalet av nämndens ledamöter inte är lagfarna, bör det införas en möjlighet för den person som fått avslag att överklaga beslutet till förvaltningsdomstolarna. I synnerhet om man tänker sig att möjligheten till ersättning förlängs eller att Ersättningsnämndens mandat förlängs, är det av vikt att det införs en fast praxis som klargör rättsläget och sätter upp riktlinjerna för när och varför ersättning ska utgå.

Slutligen brister lagförslaget i att man inte förstod vikten av att söka upp människor som fått avslag från Ersättningsnämnden. Denna brist på psykologiska insikter är oroväckande med tanke på att en människa som intervjuas i nämnden dels är nervös över om man kommer uppfattas som trovärdig och dels att de smärtsamma minnen man blottar för främmande människor river upp minnen och känslor, vilka man sedan ensam förväntas hantera efter ett eventuellt avslag. Ett sådant scenario förefaller återigen bli en repris från barndomen av att inte bli trodd eller att vanvården nonchaleras. Dessa människor blir därmed utan upprättelse och tenderar att bli lurade och svikna av samhället än en gång. Undertecknad anser att det är viktigt att de personer som får avslag, utöver de åtgärder som föreslås i en annan motion om personlig kontakt vid överlämnandet av avslag, även erbjuds obegränsad psykologhjälp och samtalsstöd. Vidare bör även, om personen avvisar hjälp, uppföljning ske genom personlig kontakt med jämna mellanrum under några år.

Avslutningsvis har människan olika förmågor till att minnas och uttrycka sig på så vis att nämnden förstår hur upplevelserna har påverkat en i livet. De som därmed har en bra verbal förmåga har större chans till ersättning än en person som, av olika omständigheter, inte kan uttrycka sig lika tydligt, målande och konkret. Till detta ska tilläggas att en stor del av de människor som svettats i Ersättningsnämnden kan ha varit påverkad av starka lugnande mediciner mot ångest för att överhuvudtaget klara av att blotta sig.

Jag anser därmed att förändringar snarast inleds enligt motionens intentioner.

Men av den motionen så blev det noll och inte, samt att när alla som hade sökt ersättning inte fick något på grund av tyckanden och hårt ställda krav inte fick ersättning så tyckte staten att det blev ju billigare än dom hade trott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag slapp berätta denna enormt tråkiga nyhet för er att min mycket älskade vän Ylva avled i sömnen kl 03,35 inatt medan jag låg vid henne på golvet och tröstade henne som så många gånger tidigare som jag alltid gjor...

Jag har försökt att glömma mitt gamla liv som jag hade fram till jag fick fängelse för narkotikabrott, men det var ju nästan tretti år sedan, men polisen glömmer ju inte det då dom går efter gamla papper, och jag har försökt att skapa mig ett nytt li...

Det ska bli 3 böcker i ämnet "Alternativmedicin" och det var tänkt att jag ska vara medförfattare till ca 100 andra personer som bidrar till boken, jag skulle skriva om det jag känner till om cannabis som medicin och en av dom som håller i allt detta...

Jag har följt med i vår industriella utveckling i bra precis 200 år. närmare bestämt 1812-1815 fram till våra dagar för att vara mer exakt, så jag har ett bra begrepp om vad allt handlar om när vi talar i ett större perspektiv.   Varav cannabis s...

Här i Sverige så kallas cannabis för knark, men det beror på den massiva propagandan som vi matas dagligen av i media, tv samt tidningar gör sitt bästa för att förleda oss om sanningen om cannabis medicinska egenskaper, men allt beror på vem som ska ...