Direktlänk till inlägg 1 januari 2016

Mina fosterhem som liten.

Av Stefan Johansson - 1 januari 2016 19:45

Mitt lilla helvete på denna planet var när jag fick komma till makarna Sandberg i Mansheden i Kalix kommun som fosterbarn, där jag fick vara dräng istället för att vara som vanliga barn, att umgås med andra barn, och gå i skolan, det var skogen samt lantbruket som gällde för mig som 13 åring.


Kom till Sandberg som var mitt första fosterhem i Mansheden feb/mån 1969-70 nånting, Sociala sa att jag skulle inte gå i skolan förrän till hösten. bättre att du lär känna Anna-Greta och Bertil Sandberg i stället, så du får gå om klassen igen.. för du har ju missat så mycket ändå av skolarbetet. på grund av att jag inte fick nån skolgång när jag var på Sävastgården.


Men det visade sig att jag fick slita hund. trodde att dom tog mig för att dom tyckte om mig ..och inte som dräng.

Anna-Greta var liten och späd, ca 165 lång, Bertil var över 180 och kraftig efter allt kroppsarbete som bonde och skogsarbete, så det kändes allt när man fick slag av han.. det var mest handflator i ansiktet, samt slag på armar och överkropp.


Första gången jag fick spö var när jag hade varit där i nån vecka, då sa Anna-Greta att åk med Bertil så får du se så fint det är i naturen samtidigt som ni hämtar timmer i skogen, det fanns en stor nordsvensk som arbetshäst på gården förutom hans blå traktor. färden gick med häst när vi åkte upp till hans ena skifte som låg ca 4 km bort i skogen bortom myrar och berg, väl framme så skulle vi lasta lite timmer på kälken som vi kom upp med. och för att hästen skulle stå stilla så slängde han år mig tömmarna och sa. "Han sa åt mig.. "Ta tömmarna" å slängde dom åt mig, och jag som knappt sett en häst mer än på vykort, inte klarade jag det. Tömmarna var frusna och glatta, råkade dra på ena tömmen.


Vips så knäcktes den ena skackel mot trädet, då fick jag stryk.. och han sa att nu får du gå hem som straff, och då fick jag både slag mot kroppen samt smäll i huvudet,kallade mig för typ.. "idiot" och som straff så får du gå från detta skifte medan jag tar hästen hem sa han. det tog mig flera timmar att ta mig hem plumsande längs det nya spåret som hästen gjorde tidigare, det var midjedjupt på vissa ställen. och blött på myren.. så när jag väl kom hem var jag rädd för mer stryk.


Så att bra att du kommer för nu finns det mat sa Anna-Greta, hon var den snälla i familjen Sandberg, fast hon var ju med på att utnyttja mig.


En lärare på skolan i Vitvattnet, Kalix kommun anser att dom inte vill att jag ska sluta skolan som Sandberg ville . han verkar enligt samma papper anse att makarna Sandberg tar mig som "dräng" vilket jag också var, gratis arbetskraft, men jag blev otroligt stark för min ålder, tack vara allt hårt arbete i skogen samt i jordbruket, när jag fick komma hem en gång på ett snabbt besök hos mamma så var jag på Hildursborg i Boden . och tog 60 kg i styrkelyft från golvet hur lätt som helst, idag så tror jag inte att jag klarar 60 kilo.


En annan gång när vi åkte med hästen på vintern för att hämta hö i annan lada som där det fanns hö till hans djur, för att det skulle komma rätt så hade han gjort en rondell i snön så att han skulle komma in rätt mot ladan vid lastning, men vid detta tillfälle körde Bertil alldeles för fort med hästen i rondellen i snön på åkern så att höskrindan knäcktes mot ladan. så då fick jag stryk,  jag skulle varnat han så att han inte körde in i ladan.


Och pisk fick jag rätt ofta.. även utan orsak.. även fast felet var herren i huset "Bertil Sandberg". eller som när katten deras smet upp på mitt kalla vindsrum.(På vintern var det ofta minusgrader där)


Fanns bara vedspis där nere , och det fanns ett mini-element som var kopplad till murstocken.. så kallad vattenburen värme.  som skulle värma mitt ca 25 kvm stora rum. vilket inte förslog, då det ej var tätat runt det nyinsatta fönstret.


Katten hade rivit ned ett fotografi på hans pappa som stod på en byrå i rummet mitt. så jag sa till (Bertil Sandberg) att det har fallit ner fotografiet på pappa hans.. Å då tog det hus i helvete,

"DET VA MITT FEL" vem hade gjort det sa han, ! Katten ? Inte vet jag, sa jag. ljug inte sa han. å så gav han mig ordentligt med stryk slog med handflatan flera gånger.. jag fick så ont å grät så mycket ..


Hörde genom golvet hur han skrek till sin fru "Anna-Greta" nu har det där jävla grabben förstört pappas fotografi.

hör henne säga.. Men inte är det Stefans fel, katten hade smitit upp på rummet, och vält ner fotografiet. hon skulle sopat upp glaset men glömt bort det... Han kommer några timmar senare och säger"Förlåt det var inte meningen" Trodde du var skyldig och ljög för mig..


Dom ringde flera gånger till skolan och sa att "Jag" Stefan är sjuk..Blir nog borta nån vecka, och till mig så sa dom ..va bra att vi ordnade som du slipper skolan nån vecka, sa Anna-Greta, då kan du ju hjälpa Bertil i skogen. eller som när det va slåtter, samma sak där..


Bertil for på Älgjakt Och Anna-Greta åkte in på lasarettet i Umeå för att operera sin giftstruma, sköldkörteln gjorde hennes ögon utstående samt att hon var smal som en sticka, mycket berodde nog på hennes sjukdom, hennes ögon hade ploppat ut lite, hon såg ut som "Marty Feldman" Och jag fick ju som sagt vara hemma..


Sköta om 8 kor 1 häst,kalvar, samt några grisar. utfodra, mjölka korna, bära vatten,bära hö, var ju faktiskt allergisk mot gräs, snacka om att tala för döva öron, fanns inga vattenhoar, till kreaturen.

vissa av djuren kunde dricka 3 hinkar i stöten. jag var ju bara en liten pojke på 13 år.
fylla mjölkkannorna. 40-50 liter lasta dom antingen på släde eller kärra, beroende på underlag, köra ner dom till mjölkbryggan vid vägen 200 meter bort. lyfta upp dom..ca 150 cm upp på last bryggan ..


Blev sparkad av korna många gånger, trampad av hästen flera gånger. gissa va ont det gjorde att bli trampad av en "Nordsvensk" till häst kändes nästan som foten krossades.  


Biten av hunden flera gånger, Bertil Sandberg trodde han var en domptör, flera gånger så tryckte han in hunden in i hörnet med en stol, samtidigt som han slog hunden med en piska. för att hunden hade gjort nånting som, hunden inte fick göra.. som när hunden hade skitit inne så vart det pisk med rottingen, jag slapp bli piskad. han slog mig med nävarna i stället.


Fick aldrig hälsa på nån klasskompis i grannbyn, Sandberg ansåg att dom var inget bra sällskap, då blev det arbete på gården istället så det blev dåligt med skolgång för mig, var ju på gården och jobbade istället, fick ca 50 kr totalt som veckopeng under den tiden jag var där. vissa veckor kunde jag få nån kr andra veckor ingenting, jag slösar ju bara bort pengarna på onyttigheter sa dom.


Minns att vi åkte till Isaksson två gånger som förstod ett litet sågverk på den tiden i Lill-Träsk några km från Korpikå för att såga timmer en vardag,när jag egentligen skulle vara i skolan.


Bertil körde den blå traktorn och jag fick sitta på flaket tillsammans med timmerstockarna som skulle sågas, väl där så fastnade jag med "Långfingret"  mellan valsarna på cirkelsågens träbänk när jag skulle ta reda på ströbräderna , som skulle användas till strö, och det gjorde så ont att jag höll på svimma. och jag skrek som en gris av "Smärtan" och då upptäckte  Isaksson, han som körde/ägde sågen att det var nått fel, så han backade bandet som gjorde att jag kom lös från valsarna, och fingertoppen satt fast i en hudflik.


Så det blev transport till Sjukhuset i Kalix, som gjorde att jag fick vara hemma från skolan, men det gjorde inte mig befriad från arbete på gården.


När Anna-Greta åkte in på sjukhuset i Umeå för strumaoperation så blev jag ensam med Bertil i 1 vecka, en kväll så våldförde han sig på mig, kröp ner i min säng, sa att han var ledsen att han hade varit dum, det skulle bli bättre sen, i samband med det förde han min hand till sin penis "kläm lite på den sa han, dra skinnet upp och ner, plötsligt så vart handen kladdig och det luktade illa i min näsa, han sa att det är naturligt. även jag kommer att göra så ? undrade då vad han egentligen menade med det. 


.

Jag försökte få mamma att förstå att dom utnyttjade de mig hos Sandberg, men hon trodde inte det först. men när jag vidhöll min berättelse månad efter månad så tog hon kontakt med andra i byn, mamma ringde och frågade andra boende i byn hur det egentligen stod till, om det var så illa som jag sa. och det hon fick höra gjorde att hon yrkade att få tillbaka mig från Sandberg, för hon såg ju att jag for illa, det var ju inte därför som jag blev fosterson ansåg hon, mamma sa till mig senare när jag blev äldre, att hon frågade mina bröder om råd hur hon skulle göra, ville ju inte jag skulle fara illa.


 Minns än idag att jag gick oftast med knutna nävar, tyckte det var konstigt att andra gick med öppna händer, berodde nog mycket på att jag fick stryk titt som tätt.


Andra fosterhemmet jag kom till var hos Gunnar och Göta larsson i Svartbyn, 14 år gammal som hade ett jordbruk, och Göta var lärarinna på Svartbyskolan där jag gick innan pappa dog, det var en b-skola = klasserna var hopslagna, ettan och tvåan i samma klassrum, trean och fyran i nästa klassrum. och femman och sexan i nästa, Göta som var kristen försökte hålla pli på oss barn, jag kommer ihåg några gånger som jag fick sitta med en dumstrut på huvudet och stirra i hörnet av klassrummet på snurrstolen som användes när hon spelade på tramporgeln inför oss barn, det var när jag hade varit busig i klassen.  


Det var hos samma Larsson som vi grabbar i vår familj turades att hämta mjölk i mindre ämbar på en 3 liter när pappa levde. Samma larsson var släkt med Bengt och Mariann Larsson som hade pojkhemmet där jag placerades två dagar före femton års ålder,  och fick vara där tills jag var sjutton och ett halvt år.


Det är tänkt att barnen på ett pojkhem bara ska vara under ett kort tag för utredning, alla barnen på hemmet som var där utom jag fick åka hem efter några månader, men mig så låste dom in, det var ju rätt stor omsättning på pojkar, och alla hade de saker att berätta, och jag var ju omogen för min ålder, och ganska lättledd för min ålder då jag inte fått lära mig något, utom att bli bollad mellan olika institution eller haft just nån skolgång sedan tio års ålder , det var när pappa dog, och allt förändrades för mig.


Hos makarna Larsson så trivdes jag bra till en början, men när jag av oförstånd tog lite diesel från farmartanken så spillde jag nån deciliter utanför tanken på snön, för jag ville se om jag kunde få det att brinna på Svartbyträsket som var frusen "Grannpojken Lasse hade hällt ut bensin på isen mitt i natten, och tänt på  det såg så häftigt ut, och då ville jag se om man kunde göra samma sak med diesel, vilket inte fungerade.


Så när jag kom hem från skolan till familjen Larsson så ledde Gunnar Larsson in mig i Pannrummet och gav mig en ordentlig omgång med stryk, och inte var det nått försonligt snack inte, tänk om han hade talat om för mig istället, att så gör man inte för då kan det komma ut i marken och förorena grundvattnet om man har otur.


För jag var bara nyfiken på hur saker och ting fungerar, jag är lika nyfiken idag som då, men är nästan 2 meter idag, som gör att ingen som ifrågasätter det man gör.. annat var det när man var liten, för då fick man stryk istället.


Så det är inte undra på att man slutade trivas där och började vara borta från hemmet, och det ledde till att jag kom i dåligt sällskap, för jag har alltid varit godtrogen och litar på folk, och är det än idag. "Godtrogen" man kan ju inte tro på allt skvaller. utan vill bilda mig en egen uppfattning, och då kan det vara försent.


För man lär sig ju av misstagen, och som liten så har ju du ingen erfarenhet av livet som sådan, utan det får du genom livets resa.. men är det ingen som lär en något, så står du där sedan som en idiot, när dom vill berätta nånting . för du har ju inte den kunskapen som krävs för att förstå vad det handlar om. 


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Stefan Johansson - 1 september 2016 15:44

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag slapp berätta denna enormt tråkiga nyhet för er att min mycket älskade vän Ylva avled i sömnen kl 03,35 inatt medan jag låg vid henne på golvet och tröstade henne som så många gånger tidigare som jag alltid gjor...

Av Stefan Johansson - 2 januari 2016 20:36

Jag har försökt att glömma mitt gamla liv som jag hade fram till jag fick fängelse för narkotikabrott, men det var ju nästan tretti år sedan, men polisen glömmer ju inte det då dom går efter gamla papper, och jag har försökt att skapa mig ett nytt li...

Av Stefan Johansson - 1 januari 2016 21:36

Det ska bli 3 böcker i ämnet "Alternativmedicin" och det var tänkt att jag ska vara medförfattare till ca 100 andra personer som bidrar till boken, jag skulle skriva om det jag känner till om cannabis som medicin och en av dom som håller i allt detta...

Av Stefan Johansson - 1 januari 2016 21:30

Jag har följt med i vår industriella utveckling i bra precis 200 år. närmare bestämt 1812-1815 fram till våra dagar för att vara mer exakt, så jag har ett bra begrepp om vad allt handlar om när vi talar i ett större perspektiv.   Varav cannabis s...

Av Stefan Johansson - 1 januari 2016 21:28

Här i Sverige så kallas cannabis för knark, men det beror på den massiva propagandan som vi matas dagligen av i media, tv samt tidningar gör sitt bästa för att förleda oss om sanningen om cannabis medicinska egenskaper, men allt beror på vem som ska ...

Presentation


55 år gammal på denna bilden

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Januari 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Frågor till mig


Ovido - Quiz & Flashcards