Det ska bli 3 böcker i ämnet "Alternativmedicin" och det var tänkt att jag ska vara medförfattare till ca 100 andra personer som bidrar till boken, jag skulle skriva om det jag känner till om cannabis som medicin och en av dom som håller i allt detta är författtaren och journalisten Stefan Whilde, som har skrivit bland annat boken "HÄLSA FÖRE LAG" http://2op.se/2015/04/28/halsa-fore-lag-ny-bok-for-halsofrihet-och-medicinsk-mangfald/

förutom alla andra böcker som han skrivit, första boken i serien ska komma ut i Maj 2016 är det tänkt, och allt material ska vara inne i mitten på Januari månad 2016 för att allt ska hinnas redigeras.

Men som det ser ut nu så ser det inte ut att jag lyckas få tillbaka datorn på några månader än, och då har tåget redan gått för mej att vara med i den första boken, har hört att det kan ta allt mellan 2 månader till ett år beroende på hur mycket dom måste gå igenom, och i mitt fall så handlar det om ca 15 TB med data. så det är inte säkert att man får tillbaka datorn med all data om cannabis som medicinal och nyttoväxt på överskådlig framtid,

Men jag ska försöka påverka tingrätten att dom ger tillbaka min dator, det borde ju vara snabbt avklarat att skanna igenom datorn för teknikerna hos polisen, det är en Samsung SSD disk 250 GB 850 EVO series som går i runt 500 MB/sec i diskhastighet, som är min masterdisk där mitt operativ ligger, så det hade enligt min mening gått snabbt att göra en clone av diskens innehåll. Då har dom ju allt som jag skrivit på mina mailkonton dom sista 10 åren, det är ju bara en 6 månader sedan jag köpte disken av Pelle på databutiken där jag jobbat senaste 7 åren och installerade operativet, på den så finns alla mina tre mail adresser med allt som jag skrivit och beställt på internet genom åren och alla konton som jag har, allt fanns på SSD disken.  

Uppdatering..

Eftersom jag fick tillbaka datorn med alla tillhörande hårddiskar så har jag kunnat slutföra första delen av böckerna som handlar om cannabis som medicin som gått för trycksättning, den boken kommer ut nu i slutet av maj månad. 

uppdatering 2..

Lämnade in material 1 juni för bok nr två som ska komma ut i oktober månad är det tänkt.

delar med mig lite av bokens text redan nu.:

Och varför cannabis har en sån stor inverkan på vår kropp och vårt välbefinnande är inte så svårt att förstå om det kom till allmän kännedom att vi människor har ett eget cannabinoidsystem i vår egen kropp, som är mycket snarlika dom cannabinoider som finns i cannabis plantan.

för vi tillverkar egna cannabinoider i vår egen kropp, snarlika dom som finns i cannabis, om vi kan tillföra dom rätta signalsubstanserna = cannabinoiderna till kroppen, så hjälper du kroppen att reparera sig själv när du tillför mer ammunition till kroppen i form av cannabinoider, flera av dom signalsubstanser som kroppen tillverkar och som finns i vår kropp heter "Endocannabinoider"

Endocannabinoider = Kroppsegna cannabinoider har en stor inverkan på vårt välbefinnande

Endocannabinoida systemet är ett signalsystem som genom cannabinoider och receptorer reglerar, modulerar och har skyddande funktion i våra kroppar. Receptorerna, där de mest undersökta är CB1 (cannabinoid receptor 1) samt CB2 (cannabinoid receptor 2) aktiveras av cannabinoider som till exempel tetrahydrocannabinol THC (Cannabis Sativa) och kroppsegna cannabinoider (endocannabinoider) där anandamid (AEA) 2 arakidonoyl glycerol (2-AG) är de mest förekommande. Även andra receptorer aktiveras av cannabinoider, bland annat TRPV, GPR18, GPR55, GPR119, PPAR, 5-HTP, hybrid receptorer. Cannabinoider reglerar intercellulär kommunikation, skyddar, modulerar och samordnar homeostas i våra kroppssystem som centrala nervsystemet, hjärt- och kärlsystemet, immunsystemet, endokrina systemet, respiratoriska systemet, reproduktiva systemet, muskuloskeletala systemet etc. Cannabis har stor inverkan på hälsa och sjukdomar

https://sv.wikipedia.org/wiki/Endocannabinoida_systemet

Allyn Howlett and William Devane upptäckte 1990 att vi människor har ett eget cannabinoidsystem i våran egen kropp, http://www.drugscience.org/Petition/C3D.html

Jag har följt med i vår industriella utveckling i bra precis 200 år. närmare bestämt 1812-1815 fram till våra dagar för att vara mer exakt, så jag har ett bra begrepp om vad allt handlar om när vi talar i ett större perspektiv.

Varav cannabis som nytto och medicinalväxt är ett av mina specialintressen, när dom tog datorn så försvann det närmare 200.000 filer fördelat på mer än 600 GB som handlar om cannabis i det större formatet.

Jag är troligtvis en av Sveriges största nördar när det gäller datorer och kunskapsinformation, finns dom som kallar mig den vandrande uppslagsboken, (för att jag vet så mycket) samt att jag alltid talar sanning.

Annat var det förr när man inte hade bättre förstånd och ljög men det beror ju mycket på okunskap, man får skylla på min taskiga barndom när dom förvarade mig i närmare 7 år av min barndom, det är ju viktigt att man lär sig medans man är ung, alla vet ju att det är svårt att lära gamla hundar sitta. och i mitt fall så slängde bort nyckeln och inte lärde mig något.

men nu har jag haft ca 30 år på mig att lära mig den kunskap som inte står i svenska böcker. skulle uppskatta att jag har fått runt 90% av min kunskap från internet.

Och i samband med datorn togs i beslag den 22/12 2015, i samband med husransakan så angav polisen att dom misstänkte att jag hade använt datorn till att köpa eller sälja knark på internet" "(men där hugger dom i sten)" om dom nu inte i sin iver att få fast mig, fabricerar något som är till nackdel för mig så att dom ska få vatten på sin kvarn när dom ska gå genom min dator, det är ju lätt att hitta på(ändra inlägg som jag gjort tidigare,) det är ju bara ursprungsdatumet när inlägget publicerades som finns kvar.

Allt försvann som jag skrivit senaste 20 åren. många av mina tankar och funderingar finns nerskrivna, även allt som jag har skrivit för bokpubliceringen som jag är medförfattare till som ska gå till Notis Förlag i Malmö, jag hade mycket färdigskrivet material till boken som skulle gås igenom en sista gång under julen. innan jag sände in allt.

Här i Sverige så kallas cannabis för knark, men det beror på den massiva propagandan som vi matas dagligen av i media, tv samt tidningar gör sitt bästa för att förleda oss om sanningen om cannabis medicinska egenskaper, men allt beror på vem som ska ha rätten att skriva ut medicin, för det är ju enorma pengar det handlar om, om man har monopol att försälja en sak vilket det än vara må, tobak, alkohol. mediciner, för att ta några exempel. så vill man ju inte ha in några andra aktörer som kan minska inkomstkällan.  det heter väl inte "Monopol för skojs skull.

Har sytt många gånger i huvudet av diverse olyckor på cyckelolyckor, flera gånger självförvållat, då man var ordentligt på lyset och inte hade varken förstånd eller snabba reflexer, så jag har besökt asfalten flertal gånger med ödestigert resultat.

Sista cyckelfyllan för ca 27 år sedan så hade jag en enorm tur, då fick jag mig en riktig tankeställare, att alkohol bör jag undvika om jag ska ha livet i behåll, cyklade ner för älvskanten i en kurva efter Umeälven, fick möte i kurvan, det var två stycken som cyklade i bredd och det fanns inte plats för mig på strandbrinken så jag styrde från dom för att inte frontalkrocka med dom.

Jag hade varit på Jan-Eriks 31 fots båt och druckit många öl, en liknande båt som denna    (http://www.batagent.se/images/objekt/669/10743.jpg som min vän Jan Erik ägde då, och som låg i vattnet vid lundaåkern i Umeälven, samme Jan Erik som jag hade skojat med när han ringde om industrihampaoljan som jag skulle köpa hem, och som jag sa cannabisklubben och cannabisolja till, så att polisen kom på hembesök.

Så det bar ner för slänten och det är mest bara sprängsten längs älvskanten, så jag panikbromsade med min racercyckel med bockstyre och flög med huvudet före, missade sprängstenen med bara några cm tillgodo, som tur var så stod det en mindre björk just där, så axeln träffade den och tog hela smällen och nyckelbenet splittrades i 4 delar, som har växt fel så jag är sned i kroppen efter den händelsen. och då fick jag halvpension, ingen idé att operera sa läkaren, för det lär inte bli bättre med en operation.

har aldrig haft körkort under mina 60 år, cykel har varit mitt transportmedel hela livet, jag har krockat med många bilar, visserligen mest på vintern då det är sämre fäste både för mig och bilisterna, samt att jag cyklar fort, brukar ligga i 50-60km/tim.

Jag har till och med krockat en gång med polisbilen 1996 så att hela bilen gungade, som tur var så stod dom stilla just då i kurvan dom såg att jag kom i full fart utan lyse med min racercyckel efter skogsvägen, och då skakade dom bara på huvudet, dom tänkte säkert "vilken idiot".

har klippt flera bilar mitt i rondellen, flugit som en vante över bilen, och fått till svar, fan du kom ju så fort, hann ju inte mer än starta på grund av halkan, Sa till föraren att " du såg ju att jag kom farandes på cykeln, varför väntade du inte, trodde jag skulle hinna sa ena bilisten. och så small det bara.

Jag har levt ensam i stort sett hela livet, var tillsammans med en tjej i tre år när jag bodde i Göteborg på 1980 talet, som gjorde mig så otroligt ledsen när hon utnyttjade min godhet, och lät mig fixa en atelje åt henne i Gamlestaden nära SKF,

Agneta som hon heter tyckte om att måla så det skulle bli ett ställe där hon kunde framhäva sina kostnärliga talanger sa hon. och jag som var blind av kärleken till henne såg inte vart det barkade, förrän hon sa att nu tar jag mitt pick och pack och flyttar till ateljen, hon hade träffat en ny kille utan min vetskap som hade rika föräldrar, och jag var inte välkommen dit till hennes atelje, som jag hade ordnat till henne.

Jag kom ju från en fattig familj i Norrbotten, i hennes ögon så jag stod väl inte så högt i kurs, nu när man ser tillbaka på detta, så jag gick in i väggen och blev så otroligt sårad än en gång, trodde att det räckte med min olyckliga barndom, men icke, livet är en skola säger många, man lär sig nya saker så länge man lever, så även jag. av skadan så blir man vis.

Jag hade inte träffat någon tjej på flera år, träffade en söt tjej på en krog på Järntorget den 6 April 1986 som jag följde med hem till vindsvåningen på Haga i Göteborg, för trevlig samvaro, så vi gick till sängs med lampan släckt,

vad hon inte sa till mig var att hon hade menstration just då, så efter avslutat samlag ville jag ta en cigarett när jag drog ut penisen så såg jag att det var blodröd av hennes blod, och sköljde av den med kallvatten, det var det enda hon hade i vindsvåningen i vattenväg, och det blev ju inga fler träffar med henne för hon hade ju en kille som hon umgicks med, hon var bara kåt på mig just den natten.

Till saken hör att hon hade Hepatit C som hon smittade mig med då, men det var nånting okänt på den tiden, sjukvården hade inte instument för att kunna diagnostisera det förrän 1994 år senare när jag tog ett blodprov, då så dom .. du har ju hepatit C, men då hade jag varit smittad i åtta år.

Och den 26 April 1986 så fick jag en sån vansinnig körtelfeber . det värkte något så kopiöst i lymfkörtlarna samt i halsmandlarna så jag knappt kunde svälja, läste i tidningen att en reaktor i kernobyl hade exploderat och att det drev ett moln med radioaktivitet mot södra Sverige och man kunde få körtelfeber, och att man skulle äta jod-tabletter för att motverka det, vilket så klart inte skulle hjälpt mig , för det var ju inte radioaktivitet som jag hade drabbats av utan det var ju "hepatit c som gjorde sig påmind när den bröt ut i kroppen min. det tar ca 3 veckor för hepatit att bryta ut från inkubations tillfället.

 flyttade till Umeå 1987 och träffade jag en jämnårig tjej här i 1989 som jag smittade helt ovetandes,  vilket jag förstod när hon sa sina konstiga symptom som hon hade fått, men det var inget som sjukvården kunde hitta då, men jag förstod att det måste vara jag som smittat henne, men eftersom jag var ovetande om det, fast jag testat mitt blod många gånger på sjukhuset efter min smitta som jag fått av tjejen i göteborg, jag kände ju att den var något fel på min kropp men allt jag fick till svar av sjukvården var att jag var frisk till 100 %, om man inte kan lita på myndigheter som sjukvården som ska värna om vår hälsa, så vem ska man då lita på.

Jag blev så enormt ledsen för att jag smittade henne, visserligen helt ovetande, men jag känner som att det var mitt fel, om jag inte hade legat med henne så skulle hon varit frisk, så från det tills jag började cellgiftsbehandlingen 7 år senare så levde jag i celibat, och ju längre tiden gått utan kvinnligt sällskap ju svårare har det blivit att skapa nya kontakter av det kvinnliga könet. så nu har jag levt ensam i mer än 25 år.

Och jag har tappat förtroendet för sjukvården än mer nu sedan fått min stroke som gör mig självmordsbenägen när jag tar pillren dom har ordinerat mig, och det enda dom kan ordinera mig är mera piller.

När jag fick stroken 3:dje oktober 2013 så sa läkaren på Umeå lasarett att jag var ett unikum, för enligt vad dom kunde se så var jag ett blankt papper och aldrig varit på sjukhus för något, det var konstigt tänkte jag , jag har ju opererat snoppen som 8 åring då jag hade en hudförträngning som gjorde att jag fick en allvarlig infektion, legat inne på infektionskliniken 1978 för hepatit B, och haft cellgifter i nära 2 år, 1998 - 2000  och jag frågade syster om tabletterna som dom skulle ge mig, vad är det för innehåll i dom, bara bra saker sa hon och visade mig blad som sa vad det var bra emot och inte vilka biverkningar som dom hade. jag var ju inte klar i knoppen just då tack vara stroken, så jag ifrågasatte ju inte henne,

Efter min stroke som behandlades här på Umeå lasarett 2013 så har jag genomgått flera olika sorts magnetröntgen på min hjärna och enligt strokeenheten så har jag stora lakunära vitsubstansförändringar i hjärnan och ischemiska förändringar i hjärnbarken, läkarna säger att med mina skador så ska jag egentligen sitta i rullstol, troligtvis med halvsides förlamning, men än så rör jag på mig, jag har ju inte samma fasta gång som tidigare samt närminnet som är ett minne blott i vissa avseendén. man annars så är det bra nu.

Av medicinen som läkarna säger att jag ska ta, så får jag kraftiga svettningar, hjärtklappning, och en snurrighet som inte är av denna världen, det slamrade så mycket i huvudet när jag tog tabletterna så att jag var tvungen att ha på stereon högt för att försöka överrösta slamret i huvudet, kände som att jag höll på att bli tokig då jag inte fick sova.

Mitt blodtryck idag ligger på runt 160/110 så jag är snurrig mest hela tiden, jag tar inte tabletter mot stroken sedan december 2013, för jag får såna enorma biverkningar av medicinen(råttgiftet) som dom ordinerar till mig, så att jag vill ta livet av mig på så lite som 1/3 dels dos, jag blir suicide och vill hoppa från bron i Holmsund för att slippa allt.

Och som strokedrabbad så behöver jag mycket sömn, och när min sömn uteblev så höll jag på bli tokig, funderade flera gånger att hoppa från bron ner i älven det är väl runt 15 meter ner, det klarar då inte en sån badkruka som jag, lär nog sjunka som en sten.
https://www.youtube.com/watch?v=eZCFQyYbZa4

Första dagarna så gick det bra att ta tabletterna, men efter en vecka så började jag må allt sämre, och åkte ambulans akut upp till sjukhuset, kändes som jag skulle dö av snurrighet. blev nästan lika yr som när jag fick stroken. mamma min dog ju i stroke för 10 år sedan, och henne matade dom med många sorters piller, mamma dog knall och fall mellan toaletten och sängen på hemmet dit hon hade kommit nån vecka innan.

Och när jag sent om sider tog upp det med sjuksyster att varför hade dom inte tittat i mina gamla sjukjournaler som dom måste ha, efter alla mina tidigare besök, så fräste hon till mig och sa "tror du att vi har tid att gå ner och titta i gamla journaler som ligger ner i arkivet efter varje patient som kommer in till oss på sjukhuset. 

Dom gick ju över till digitalt system på sjukhusen 2001 och då scannades inte dom gamla sjukjournalerna över till 

det nya digitala systemet, och med den utgångspunkten så lär ju folk bli än sjukare. när dom inte har hela sjukdomsbilden klar för sig men då får dom ju sälja än mer piller som dom har ensamrätt (monopol) på att försälja. allt annat är ju kvacksalveri enlig Läkemedelsverket  och Svenska läkarkåren som i samråd styr marknaden att försälja deras ofta giftiga mediciner,

Det finns nästan inte en medicin som inte har biverkningar, vissa mediciner kan ha upp till 40 olika biverkningar, men om det så hörs det inte ett ljud. bara hur bra och verksanmma dom är, vilket är hyckleri. 

För om man inte tittar i gamla journaler om vilka sjukdomar man haft eller vilka mediciner man tagit tidigare så är det ju allt för lätt att det uppstår komplikationer som är till skada för patienten inför den nya behandlingen

Har åkt in akut med ambulans några gånger till Universitetssjukhuset i Umeå när jag känt mig vansinnigt yr, kändes som jag skulle dö, jag vill ju inte dö än, då jag anser att jag har än lite att uträtta innan jag lämnar jordelivet för gott.

Insåg till slut att det var medicinerna som gjorde mig än mer yr på grund av att gifterna från tabletterna gick upp i huvudet på mig, som beror på att min lever samt njurar inte fungerar så bra längre efter min behandling med cellgifter.

Under åren 1998-2000 jag var en försökskanin i forskningens tjänst här i Umeå, dom skulle se om cellgifter var bra mot min kroniska hepatit c, visserligen så blev jag frisk, men mina njurar samt lever tog stor skada, men nån ersättning för det fick man ju inte, för det var ju på egen risk som man tog cellgifterna.

Cellgifter slår ju inte selektivt utan den angriper all vävnad, det heter väl inte cellgifter för skojs skull.

jag hade ju läst på en sida på internet i USA 1991 att cannabis var bra när man tog cellgifter, så det hade jag i åtanke när jag påbörjade min cellgiftsbehandling 1998, jag hade ju ett kontaktnät i sverige med cannabisvänner på den tiden, det var ju cannabis som gjorde att jag fick fängelse 1986, så jag ordnade så att jag fick tag på cannabis till rätt pris, och det var ju i ett medicinskt syfte som jag åt cannabis, och inte för att bli påverkad. 

Till saker hör att jag har ett kusinbarn som har haft exakt samma svåra hepatit c och som också gick på samma behandling som mig något år senare, hennes lever orkade inte med cellgifterna utan den tog så stor skada så den slutade fungera, så hon gick genomgå en levertransplantation, som höll i 6 år, hon fick sin 3:dje lever våren 2014, men nu så mår mitt kusinbarn bra igen, till saker hör att hon tog inget cannabis under sin behandling, eftersom hon trodde på vad myndigheterna sa: att cannabis var nånting farligt, så det var nog därför hennes lever inte orkade med cellgifterna, lika bra som mig som tog just cannabis mot biverkningarna.  

Så jag anser att cannabis räddade mitt liv, visserligen så lever jag än men jag känner ju att kroppen inte mår så bra, för jag har ont i mina körtlar och min lever vissa dagar, och njurarna är skadade, om jag visste då vad jag vet idag, så hade jag inte tagit cellgifter utan ordnat så jag fått tag på ren cannabisolja som hade innehållit både THC och CBD och som hade botat mig från min kroniska hepatit c.

Och tabletter är ju ofta rent av farliga som jag skriver på: http://endocannabinoider.bloggplatsen.se/2015/07/23/11145710-origins-of-the-prescription-drug-epidemic/   

Jag var nere i stockholm nu den 19/10 2015 för samtal på ersättningsnämden om att få ersättning för min förlorade barndom, vid samtal med dom så sa dom "Umeå det var långt bort", du flyger ner så klart, och jag ville ju göra dom till viljes så jag accepterade detta. men eftersom jag har haft stroke oktober 2013 så är inte mitt minne det bästa, det var något med flyget minns jag.. men vad ?

Vid landning på Bromma så slog det mig, jag får ju högt blodtryck av att flyga men då var det försent jag satt ju i rävsaxen så att säga, det var bara att bita ihop och hoppas på det bästa att det inte skulle vara så farligt, men ack vad jag bedrog mig, det sprängde så mycket i huvudet så jag var tvungen att skrika av smärta, aldrig haft sån smärta i huvudet tidigare.

Så när jag satt med dom i ersättningsnämden för att berätta om min barndom så fick jag knappt fram ett ord, korta stycken kunde jag förklara med stor vånda, för det gjorde ont i huvudet. och jag var snurrig till tusen tack vara mitt höga blodtryck, som satte mig i dålig dager när jag skulle förklara min levnadshistoria som omhändertagen när jag var omhändertagen av samhället som liten.

Och jag kände ju var vinden blåste när jag inte kunde förklara mig, visserligen så hade jag skrivit ner allt som jag varit med om, ca 8 fullskrivna sidor men dom ville höra det med mina ord, men när jag inte kunde få fram det som jag skrivit ner så trodde dom mig inte. jag fick den vibben när ordföranden ifrågasatte min historia, som jag inte kunde berätta tack vare det höga trycket i huvudet, han sa det inte rent ut, med det var den känslan jag fick.

Dom som bestämde om min möjliga ersättning för min förlorade barndom hade förutfattade meningar, då jag kom dit i hela men enkla kläder, samt att jag också var långhårig, jag var/är fattig som en kyrkråtta på grund av min stroke som gör att jag lever på i stort sett existensminimum på grund av bristfällig skolgång med dåliga betyg som har gjort att jag inte haft något arbete under ca 15 år av min levnad, som har påverkat min pension i negativ riktning så jag har inte råd med några extra utgifter 

Dagen efter jag kom hem så gick jag på vårdcentralen för att undersöka mitt blodtryck då hade jag ca 180/120 och en som har haft stroke bör ej ha över 130/80 ska kanske tillläggas att blodtrycket inte var lika högt då som när jag var på nämden, hur jag vet det. man känner ju sin kropp bäst, och jag litar på mina intuitioner vad kroppen vill säga mig, och två dagar efter jag kom hem från Stockholm så kom avslaget på min förfrågan om ersättning för min förlorade barndom, dom hade bestämt sig redan efter mötet, när jag satt och knappt kunde få fram orden.
och det finns ingen möjlighet att överklaga beslutet, det har ju staten bestämt.

Så det resan kostade mig upprättelse samt min möjlighet till ett någelunda bättre liv på min ålderdom  när jag gick miste om mina 250.000 kronor som jag har rätt till och som hade hjälp mig något så oerhört, dom få år som jag har kvar i livet, men summan av kardemumman är att jag har blivit än mer besviken och samtidigt hatisk till samhället efter detta.

Efter min stroke som behandlades här på Umeå lasarett 2013 så har jag genomgått flera olika sorts magnetröntgen på min hjärna och enligt strokeenheten så har jag stora lakunära vitsubstansförändringar i hjärnan och ischemiska förändringar i hjärnbarken, läkarna säger att med mina skador så ska jag egentligen sitta i rullstol, troligtvis med halvsides förlamning, men än så rör jag på mig fast jag har dåligt med balansen samt närminnet som är är ett minne blott i vissa avseendén, det är som ett blankt papper.

Mitt blodtryck idag ligger på runt 160/110 så jag är snurrig mest hela tiden, jag tar inte tabletter mot stroken sedan december 2013, för jag får såna enorma biverkningar av medicinen(råttgiftet) som dom ordinerar till mig, så att jag vill ta livet av mig på så lite som 1/3 dels dos, jag blir suicide och vill hoppa från bron i Holmsund för att slippa allt.

https://www.youtube.com/watch?v=eZCFQyYbZa4

Får kraftiga svettningar, hjärtklappning, och en snurrighet som inte är av denna världen, det slamrade så mycket i huvudet så att jag var tvungen att ha på stereon högt för att försöka överrösta slamret i huvudet, kände som att jag höll på att bli tokig då jag inte fick sova.

Och som strokedrabbad så behöver jag mycket sömn, och när min sömn uteblev så höll jag på bli tokig. funderade flera gånger att hoppa från bron ner i älven. det är väl runt 12-15 meter ner, det klarar då inte en sån badkruka som jag, lär nog sjunka som en sten.

Har åkt in akut med ambulans några gånger till Universitetssjukhuset i Umeå när jag känt mig vansinnigt yr, kändes som jag skulle dö, jag vill ju inte dö än, då jag anser att jag har än lite att uträtta innan jag lämnar jordelivet för gott, insåg till slut att det var medicinerna som gjorde mig än mer yr på grund av att gifterna från tabletterna gick upp i huvudet på mig, som beror på att min lever samt njurar inte fungerar så bra längre efter ca 2 år med cellgifter.

Cellgifter slår ju inte selektivt utan den angriper all vävnad, det heter väl inte cellgifter för skojs skull.

Men det enda som jag fick från ersättningsnämden var ett papper att dom tror på min berättelse, men att det blir inga pengar och att beslutet inte går att överklaga, men att jag kan söka stöd för samtal hos st lukasstiftelsen om jag har några psykiska besvär. och när jag fick avslag på ersättningen så var det som ännu ett slag i ansiktet ifrån Statens sida.  

Om jag bara hade åkt tåg ner till Stockholm och inte flugit ner . då hade jag kunnat berätta om min barndom och inte suttit som en mussla stora stunder när jag inte fick fram orden på grund av det höga blodtrycket.

Nu i efterhand undrar jag inte om det var planerat av dom, vi ger han (mig) en flygresa ner så får vi se om han är lika talför som i pappret han har skickat ner till oss.

Och som det står längst ner i denna artikel, "Vi förbereder ärendet innan förhandlingen. Men den muntliga processen är avgörande. Väldigt sällan är vi säkra på innan hur vi ska göra, det är de sökandes egna berättelser som är avgörande. Då måste vi lyssna innan vi beslutar, säger han

http://www.gp.se/nyheter/reportage/1.2583163-jan-popp-fick-upprattelse-for-vanvarden

 Artikeln är borttagen nu och går ej att hitta i göteborgsposten.   

Och Margareta Larsson från SD i regeringen hade lagt en Motion 2013/14:So632

om att överklaga beslut från Ersättningsnämnden

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en möjlighet att överklaga beslut av Ersättningsnämnden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en uppföljning av avslag på ansökan om ersättning ska ske.

Motivering

Riksdagens beslut 2012 att de som vanvårdats av samhället ska kunna söka ersättning hos Ersättningsnämnden har i efterhand visat tankeväckande brister. Det beslut som togs var enligt min mening ett illa genomtänkt förslag som i hast beslutades utan en närmare analys.

Enbart mycket grov vanvård skulle enligt förslaget ligga till grund för ersättning varför Sverigedemokraterna anade att många sökande personer riskerade bli utan ersättning. I dagsläget har denna farhåga visat sig besannas då ersättning uteblivit om den systematiskt psykiska terrorn och våldet varit mer framträdande än det fysiska våldet – även om det fysiska våldet gett men för livet.

Även socialtjänstens svek mot barnen som medvetet tagit parti för fosterföräldrarna, trots vetskap om annat, är enligt min mening något som ska anses som grov vanvård som är ersättningsberättigande. Det spår som finns av fysisk och psykisk misshandel innebär i de flesta fall ett livslångt lidande som påverkar förmåga till nära relationer, ett fungerande arbetsliv och en söndertrasad självbild. Det är ett handikapp som medför ett icke fungerande socialt liv till följd av en mängd psykosomatiska sjukdomar.

I dagsläget har framkommit ett flertal fall som blivit nekad ersättning då nämndens ledamöter, efter riksdagens riktlinjer, inte ansåg misshandeln tillräckligt fysiskt grov. Med andra ord anses exempelvis inte grov psykisk misshandel likvärdigt med fysiska övergrepp. I dag har vi trots allt kännedom om att den psykiska misshandeln till viss del kan skada lika mycket som fysisk bestraffning. Vissa som upplevt långvarig grov psykisk misshandel anser även detta värre än att fysiskt misshandlas då själslig misshandel aldrig syns utanpå.

Med anledning av att Ersättningsnämnden är den enda i sitt slag, endast har propositionen att utgå från, det inte finns någon vägledande praxis från högre rätt och att flertalet av nämndens ledamöter inte är lagfarna, bör det införas en möjlighet för den person som fått avslag att överklaga beslutet till förvaltningsdomstolarna. I synnerhet om man tänker sig att möjligheten till ersättning förlängs eller att Ersättningsnämndens mandat förlängs, är det av vikt att det införs en fast praxis som klargör rättsläget och sätter upp riktlinjerna för när och varför ersättning ska utgå.

Slutligen brister lagförslaget i att man inte förstod vikten av att söka upp människor som fått avslag från Ersättningsnämnden. Denna brist på psykologiska insikter är oroväckande med tanke på att en människa som intervjuas i nämnden dels är nervös över om man kommer uppfattas som trovärdig och dels att de smärtsamma minnen man blottar för främmande människor river upp minnen och känslor, vilka man sedan ensam förväntas hantera efter ett eventuellt avslag. Ett sådant scenario förefaller återigen bli en repris från barndomen av att inte bli trodd eller att vanvården nonchaleras. Dessa människor blir därmed utan upprättelse och tenderar att bli lurade och svikna av samhället än en gång. Undertecknad anser att det är viktigt att de personer som får avslag, utöver de åtgärder som föreslås i en annan motion om personlig kontakt vid överlämnandet av avslag, även erbjuds obegränsad psykologhjälp och samtalsstöd. Vidare bör även, om personen avvisar hjälp, uppföljning ske genom personlig kontakt med jämna mellanrum under några år.

Avslutningsvis har människan olika förmågor till att minnas och uttrycka sig på så vis att nämnden förstår hur upplevelserna har påverkat en i livet. De som därmed har en bra verbal förmåga har större chans till ersättning än en person som, av olika omständigheter, inte kan uttrycka sig lika tydligt, målande och konkret. Till detta ska tilläggas att en stor del av de människor som svettats i Ersättningsnämnden kan ha varit påverkad av starka lugnande mediciner mot ångest för att överhuvudtaget klara av att blotta sig.

Jag anser därmed att förändringar snarast inleds enligt motionens intentioner.

Men av den motionen så blev det noll och inte, samt att när alla som hade sökt ersättning inte fick något på grund av tyckanden och hårt ställda krav inte fick ersättning så tyckte staten att det blev ju billigare än dom hade trott.

Mitt lilla helvete på denna planet var när jag fick komma till makarna Sandberg i Mansheden i Kalix kommun som fosterbarn, där jag fick vara dräng istället för att vara som vanliga barn, att umgås med andra barn, och gå i skolan, det var skogen samt lantbruket som gällde för mig som 13 åring.

Kom till Sandberg som var mitt första fosterhem i Mansheden feb/mån 1969-70 nånting, Sociala sa att jag skulle inte gå i skolan förrän till hösten. bättre att du lär känna Anna-Greta och Bertil Sandberg i stället, så du får gå om klassen igen.. för du har ju missat så mycket ändå av skolarbetet. på grund av att jag inte fick nån skolgång när jag var på Sävastgården.

Men det visade sig att jag fick slita hund. trodde att dom tog mig för att dom tyckte om mig ..och inte som dräng.

Anna-Greta var liten och späd, ca 165 lång, Bertil var över 180 och kraftig efter allt kroppsarbete som bonde och skogsarbete, så det kändes allt när man fick slag av han.. det var mest handflator i ansiktet, samt slag på armar och överkropp.

Första gången jag fick spö var när jag hade varit där i nån vecka, då sa Anna-Greta att åk med Bertil så får du se så fint det är i naturen samtidigt som ni hämtar timmer i skogen, det fanns en stor nordsvensk som arbetshäst på gården förutom hans blå traktor. färden gick med häst när vi åkte upp till hans ena skifte som låg ca 4 km bort i skogen bortom myrar och berg, väl framme så skulle vi lasta lite timmer på kälken som vi kom upp med. och för att hästen skulle stå stilla så slängde han år mig tömmarna och sa. "Han sa åt mig.. "Ta tömmarna" å slängde dom åt mig, och jag som knappt sett en häst mer än på vykort, inte klarade jag det. Tömmarna var frusna och glatta, råkade dra på ena tömmen.

Vips så knäcktes den ena skackel mot trädet, då fick jag stryk.. och han sa att nu får du gå hem som straff, och då fick jag både slag mot kroppen samt smäll i huvudet,kallade mig för typ.. "idiot" och som straff så får du gå från detta skifte medan jag tar hästen hem sa han. det tog mig flera timmar att ta mig hem plumsande längs det nya spåret som hästen gjorde tidigare, det var midjedjupt på vissa ställen. och blött på myren.. så när jag väl kom hem var jag rädd för mer stryk.

Så att bra att du kommer för nu finns det mat sa Anna-Greta, hon var den snälla i familjen Sandberg, fast hon var ju med på att utnyttja mig.

En lärare på skolan i Vitvattnet, Kalix kommun anser att dom inte vill att jag ska sluta skolan som Sandberg ville . han verkar enligt samma papper anse att makarna Sandberg tar mig som "dräng" vilket jag också var, gratis arbetskraft, men jag blev otroligt stark för min ålder, tack vara allt hårt arbete i skogen samt i jordbruket, när jag fick komma hem en gång på ett snabbt besök hos mamma så var jag på Hildursborg i Boden . och tog 60 kg i styrkelyft från golvet hur lätt som helst, idag så tror jag inte att jag klarar 60 kilo.

En annan gång när vi åkte med hästen på vintern för att hämta hö i annan lada som där det fanns hö till hans djur, för att det skulle komma rätt så hade han gjort en rondell i snön så att han skulle komma in rätt mot ladan vid lastning, men vid detta tillfälle körde Bertil alldeles för fort med hästen i rondellen i snön på åkern så att höskrindan knäcktes mot ladan. så då fick jag stryk,  jag skulle varnat han så att han inte körde in i ladan.

Och pisk fick jag rätt ofta.. även utan orsak.. även fast felet var herren i huset "Bertil Sandberg". eller som när katten deras smet upp på mitt kalla vindsrum.(På vintern var det ofta minusgrader där)

Fanns bara vedspis där nere , och det fanns ett mini-element som var kopplad till murstocken.. så kallad vattenburen värme.  som skulle värma mitt ca 25 kvm stora rum. vilket inte förslog, då det ej var tätat runt det nyinsatta fönstret.

Katten hade rivit ned ett fotografi på hans pappa som stod på en byrå i rummet mitt. så jag sa till (Bertil Sandberg) att det har fallit ner fotografiet på pappa hans.. Å då tog det hus i helvete,

"DET VA MITT FEL" vem hade gjort det sa han, ! Katten ? Inte vet jag, sa jag. ljug inte sa han. å så gav han mig ordentligt med stryk slog med handflatan flera gånger.. jag fick så ont å grät så mycket ..

Hörde genom golvet hur han skrek till sin fru "Anna-Greta" nu har det där jävla grabben förstört pappas fotografi.

hör henne säga.. Men inte är det Stefans fel, katten hade smitit upp på rummet, och vält ner fotografiet. hon skulle sopat upp glaset men glömt bort det... Han kommer några timmar senare och säger"Förlåt det var inte meningen" Trodde du var skyldig och ljög för mig..

Dom ringde flera gånger till skolan och sa att "Jag" Stefan är sjuk..Blir nog borta nån vecka, och till mig så sa dom ..va bra att vi ordnade som du slipper skolan nån vecka, sa Anna-Greta, då kan du ju hjälpa Bertil i skogen. eller som när det va slåtter, samma sak där..

Bertil for på Älgjakt Och Anna-Greta åkte in på lasarettet i Umeå för att operera sin giftstruma, sköldkörteln gjorde hennes ögon utstående samt att hon var smal som en sticka, mycket berodde nog på hennes sjukdom, hennes ögon hade ploppat ut lite, hon såg ut som "Marty Feldman" Och jag fick ju som sagt vara hemma..

Sköta om 8 kor 1 häst,kalvar, samt några grisar. utfodra, mjölka korna, bära vatten,bära hö, var ju faktiskt allergisk mot gräs, snacka om att tala för döva öron, fanns inga vattenhoar, till kreaturen.

vissa av djuren kunde dricka 3 hinkar i stöten. jag var ju bara en liten pojke på 13 år.
fylla mjölkkannorna. 40-50 liter lasta dom antingen på släde eller kärra, beroende på underlag, köra ner dom till mjölkbryggan vid vägen 200 meter bort. lyfta upp dom..ca 150 cm upp på last bryggan ..

Blev sparkad av korna många gånger, trampad av hästen flera gånger. gissa va ont det gjorde att bli trampad av en "Nordsvensk" till häst kändes nästan som foten krossades.  

Biten av hunden flera gånger, Bertil Sandberg trodde han var en domptör, flera gånger så tryckte han in hunden in i hörnet med en stol, samtidigt som han slog hunden med en piska. för att hunden hade gjort nånting som, hunden inte fick göra.. som när hunden hade skitit inne så vart det pisk med rottingen, jag slapp bli piskad. han slog mig med nävarna i stället.

Fick aldrig hälsa på nån klasskompis i grannbyn, Sandberg ansåg att dom var inget bra sällskap, då blev det arbete på gården istället så det blev dåligt med skolgång för mig, var ju på gården och jobbade istället, fick ca 50 kr totalt som veckopeng under den tiden jag var där. vissa veckor kunde jag få nån kr andra veckor ingenting, jag slösar ju bara bort pengarna på onyttigheter sa dom.

Minns att vi åkte till Isaksson två gånger som förstod ett litet sågverk på den tiden i Lill-Träsk några km från Korpikå för att såga timmer en vardag,när jag egentligen skulle vara i skolan.

Bertil körde den blå traktorn och jag fick sitta på flaket tillsammans med timmerstockarna som skulle sågas, väl där så fastnade jag med "Långfingret"  mellan valsarna på cirkelsågens träbänk när jag skulle ta reda på ströbräderna , som skulle användas till strö, och det gjorde så ont att jag höll på svimma. och jag skrek som en gris av "Smärtan" och då upptäckte  Isaksson, han som körde/ägde sågen att det var nått fel, så han backade bandet som gjorde att jag kom lös från valsarna, och fingertoppen satt fast i en hudflik.

Så det blev transport till Sjukhuset i Kalix, som gjorde att jag fick vara hemma från skolan, men det gjorde inte mig befriad från arbete på gården.

När Anna-Greta åkte in på sjukhuset i Umeå för strumaoperation så blev jag ensam med Bertil i 1 vecka, en kväll så våldförde han sig på mig, kröp ner i min säng, sa att han var ledsen att han hade varit dum, det skulle bli bättre sen, i samband med det förde han min hand till sin penis "kläm lite på den sa han, dra skinnet upp och ner, plötsligt så vart handen kladdig och det luktade illa i min näsa, han sa att det är naturligt. även jag kommer att göra så ? undrade då vad han egentligen menade med det. 

.

Jag försökte få mamma att förstå att dom utnyttjade de mig hos Sandberg, men hon trodde inte det först. men när jag vidhöll min berättelse månad efter månad så tog hon kontakt med andra i byn, mamma ringde och frågade andra boende i byn hur det egentligen stod till, om det var så illa som jag sa. och det hon fick höra gjorde att hon yrkade att få tillbaka mig från Sandberg, för hon såg ju att jag for illa, det var ju inte därför som jag blev fosterson ansåg hon, mamma sa till mig senare när jag blev äldre, att hon frågade mina bröder om råd hur hon skulle göra, ville ju inte jag skulle fara illa.

 Minns än idag att jag gick oftast med knutna nävar, tyckte det var konstigt att andra gick med öppna händer, berodde nog mycket på att jag fick stryk titt som tätt.

Andra fosterhemmet jag kom till var hos Gunnar och Göta larsson i Svartbyn, 14 år gammal som hade ett jordbruk, och Göta var lärarinna på Svartbyskolan där jag gick innan pappa dog, det var en b-skola = klasserna var hopslagna, ettan och tvåan i samma klassrum, trean och fyran i nästa klassrum. och femman och sexan i nästa, Göta som var kristen försökte hålla pli på oss barn, jag kommer ihåg några gånger som jag fick sitta med en dumstrut på huvudet och stirra i hörnet av klassrummet på snurrstolen som användes när hon spelade på tramporgeln inför oss barn, det var när jag hade varit busig i klassen.  

Det var hos samma Larsson som vi grabbar i vår familj turades att hämta mjölk i mindre ämbar på en 3 liter när pappa levde. Samma larsson var släkt med Bengt och Mariann Larsson som hade pojkhemmet där jag placerades två dagar före femton års ålder,  och fick vara där tills jag var sjutton och ett halvt år.

Det är tänkt att barnen på ett pojkhem bara ska vara under ett kort tag för utredning, alla barnen på hemmet som var där utom jag fick åka hem efter några månader, men mig så låste dom in, det var ju rätt stor omsättning på pojkar, och alla hade de saker att berätta, och jag var ju omogen för min ålder, och ganska lättledd för min ålder då jag inte fått lära mig något, utom att bli bollad mellan olika institution eller haft just nån skolgång sedan tio års ålder , det var när pappa dog, och allt förändrades för mig.

Hos makarna Larsson så trivdes jag bra till en början, men när jag av oförstånd tog lite diesel från farmartanken så spillde jag nån deciliter utanför tanken på snön, för jag ville se om jag kunde få det att brinna på Svartbyträsket som var frusen "Grannpojken Lasse hade hällt ut bensin på isen mitt i natten, och tänt på  det såg så häftigt ut, och då ville jag se om man kunde göra samma sak med diesel, vilket inte fungerade.

Så när jag kom hem från skolan till familjen Larsson så ledde Gunnar Larsson in mig i Pannrummet och gav mig en ordentlig omgång med stryk, och inte var det nått försonligt snack inte, tänk om han hade talat om för mig istället, att så gör man inte för då kan det komma ut i marken och förorena grundvattnet om man har otur.

För jag var bara nyfiken på hur saker och ting fungerar, jag är lika nyfiken idag som då, men är nästan 2 meter idag, som gör att ingen som ifrågasätter det man gör.. annat var det när man var liten, för då fick man stryk istället.

Så det är inte undra på att man slutade trivas där och började vara borta från hemmet, och det ledde till att jag kom i dåligt sällskap, för jag har alltid varit godtrogen och litar på folk, och är det än idag. "Godtrogen" man kan ju inte tro på allt skvaller. utan vill bilda mig en egen uppfattning, och då kan det vara försent.

För man lär sig ju av misstagen, och som liten så har ju du ingen erfarenhet av livet som sådan, utan det får du genom livets resa.. men är det ingen som lär en något, så står du där sedan som en idiot, när dom vill berätta nånting . för du har ju inte den kunskapen som krävs för att förstå vad det handlar om. 

Polisen kan tydligen gör vad som helst för att göra livet surt för oss med gamla papper. (överskrider troligen sina befogenheter). åsiktsregistrering ?

Jag tillhör nog dom i Sverige som vet mest om cannabis som nytto och medicinalväxt, jag har mer än 25.000 timmar av studier bakom mig i ämnet "cannabis", och jag har mer eller mindre vetat om i ca:20 år att myndigheterna har ljugit " fört oss bakom ljuset" för oss medborgare när det gäller att berätta sanningen om cannabis.

Allt som jag sätter på pränt på denna bloggsida ska visa lite av min barndom samt min tid som vuxen medborgare i Sverige, denna artikelserie är sanning till 100 % , det finns något som heter "EN GÅNG LÖGNARE "ALLTID LÖGNARE"

Jag anser att jag är en sannings sägare av det större formatet, men det uppskattas inte av myndigheterna, och framförallt inte av lagens upprätthållare "POLISEN".

Jag har många strängar på min lyra, då jag är autodidakt i det mesta som jag företar mig i och lärt mig genom livet, Jag är eller mindre helt självlärd i datatakunskap som jag började få upp ögonen för 1986 då jag införskaffade mig en commodore 64 bitars dator.

Och sedan nära 30 år tillbaka så har jag stått för sanningen, mamma sa att den bästa presenten hon kunde få var att jag var snäll och är ärlig samt står för sanningen, jag har ju gjort min mamma mycket ledsen när jag var liten, men det var på grund av oförstånd, då ingen på alla mina olika vistelser som omhändertagen av samhället inte har gjort något för att hjälpa mig eller hade lärt mig något om att ta ansvar eller förbereda mig för vuxenlivet.

Jag skriver från hjärtat med denna inlaga för att försöka förklara hur det har blivit så här tokigt, men då måste jag ta upp allt i ett större perspektiv så att ni ska få hela bilden klar för er hur det hela ligger till att "Polisen är ute och fiskar, tro är inte att veta. och frågar man inget så sitter man med felaktig information till stora delar.

Jag har blivit lite anarkistisk i mitt tankesätt, en del skulle kalla mig för reaktionär,
men jag har mer än 85.000 timmar på internet sista 25 åren när jag sökt information som ej står att finna i Sverige.

Ni får ursäkta mig om det som jag skriver om inte faller er på läppen eller att jag kan vara lite förvirrad i mitt sätt att förklara allt det som jag skriver om, men ni får tänka på att har har haft flera mindre hjärnblödningar innan jag fick det stora stroken som förändrade mitt liv på många plan.

Efter min stroke som behandlades här på Umeå lassarett så har jag genomgått flera olika sorts magnetröntgen på min hjärna och enligt strokeenheten så har jag stora lakunära vitsubstansförändringar i hjärnan och ischemiska förändringar i hjärnbarken, läkarna säger att med mina skador så ska jag egentligen sitta i rullstol, troligtvis med halvsides förlamning, men än så rör jag på mig fast jag har oftast dåligt med balansen samt närminnet som är är ett minne blott i vissa avseendén. det är bara fråga min gamla chef Pelle på databutiken, han kan intyga att jag inte minns det som hänt 10 sekunder innan i vissa fall. det är som ett blankt papper,  

När jag jobbade där fram till i somras 2015 så ringde det folk som ville ha hjälp med sina datorer, och jag pratade med dom och efter avslutat samtal sa Pelle ofta, Vem var det som ringde, och då såg jag ut som ett frågetecken. för det hade jag glömt bort totalt, vem det var och vad det dom ville ha hjälp med, och Pelle blev arg på mig för det påverkar ju hans affärsverksamhet så det var en av anledningarna som jag slutade på databutiken   

Jag kan somna på några minuter, somnat många gånger i butiken när jag jobbat och det är frustrerande att somna när man ska sköta ett arbete, det är som dom vrider om strömbrytaren. Pelle har sagt många gånger sista året. till mig  " Sovit gott"  ?  när han ser min belägenhet att somna. ibland så flimmrar det bara till. tar bara nån minut så sover jag. tror nästan jag kan sova på stående fot, som hästar kan göra. 

Ramlat många gånger på jobbet då min balans inte är så bra. fallit från lastbryggan fler än en gång, hinner inte parera när jag faller. faller som en fura som man skulle kunna säga. fast när jag togs till förhör så gick det bra.  

Enligt Strokerehabiliteringen i Sävar där jag var för undersökning i tre dagar våren 2015 så har jag inte ens 10 % arbetskapacitet kvar, det är därför som jag ska få hel förtidspension, dom håller på att förbereda för det, men som alla vet så mals statens kvarnar långsamt.

Och efter min stroke som jag fick 6 oktober 2013 så ser jag allt som jag lärt mig genom åren i ett klart större perspektiv än många andra i samhället, det kanske behövs en riktig hjärnblödning för att man ska se klarare på allt man har lärt sig genom åren. 

jag har fått ett helt annat minne nu för gamla saker som hänt tidigare, nu minns jag händelser från tre års ålder, det är som man har gått i barndom på nått sätt, stroken gjorde att hjärnan var tvungen att söka sig nya nervbanor och då blev det dom gamla minnena som fallit i glömska, samt att jag fått nya förmågor efter stroken som jag inte hade tidigare , blivit lite av en analytiker, författare, politiskt engagerad, går gärna in i polemik mot någon om det leder nånstans .är numer kunnig i olika ämnen jag visste så lite om förut, ser allt i ett större perspektiv än tidigare. 

Jag har skapat många sidor på internet samt att jag har flera egna sidor där jag bara skriver om cannabis i ett medicinskt perspektiv, och inget annat, och jag har gjort flera 1000 inlägg i olika forum på internet, både här i Sverige och utomlands.

Jag har även varit inne på olika hemsidor som polisen har på facebook och postat sanningsenliga artiklar om cannabis som medicin och inte som något knark,( däribland Farstapolisen) vilket tydligen inte gillas av berörd myndighet, så jag har fått två husrannsakningar i min lilla lägenhet i Holmsund nu i november-december månad,  som jag vill berätta om.

Samt att jag anser att industrihampan är en av räddningsplankorna om vi ska prata om miljön och hur vi ska komma tillrätta med vår enorma miljöförstöring som hotar att utplåna oss människor på denna planet, allt har att göra med monopol (ensamrätt) att försälja mediciner samt att när industrihampan förbjöds i stora delar av världen så fick dom som skapade denna lag, fritt fram för attt skita ner på vår underbara värld, när den enda konkurrenten hotade industrierna i deras grundvalar, dom hotades av konkurs om inte hampan förbjöds, så då hittade dom på en lögn som står sig än idag.

Jag har skrivit en större artikel om orsaken till vår enorma miljöförstöring som hotar oss människor mer än nått annat, om vi inte pratar om kommande tredje världskriget, där det kommer att användas kärnvapen, och då lär vi förintas.

Jag ska berätta i korta ordalag vad jag varit med om så att ni ska få se vilken "filur jag är" så att ni får bilda er en egen uppfattning om hur jag har haft det genom livet.

Jag har inte haft det lätt i det här livet, och istället för att få en skolgång samt tandvård som liten, så har jag fått slita hund samt blev förnekad att lära mig vad man ska göra när man blir vuxen.

Jag kommer från Norra Svartbyn utanför Boden.

Min pappa dog mer eller mindre framför mina ögon 1966 i en hjärtattack när jag var 10 år, kommer ihåg det som igår fast det är nära 50 år sedan, att pappa och mamma ligger i lillrummet och ser i en katalog på vad nytt som dom ska köpa hem, och mamma går ut i köket för att sätta på kaffe, och går tillbaka för att fortsätta titta i katalogen. hör mamma gallskrika, och jag kommer dit några sekunder senare och ser pappa ligga och stöna och är blålila i ansiktet av syrebrist, det tog ju en stund innan ambulansen kom till oss och innan ambulansen var framme vid sjukhuset så dog pappa, mamma kommer hem och säger" Pappa är död" jag förstod inte innebörden, för jag sa." "när kommer Pappa hem".

Med min kunskap som jag har förvärvat mig genom åren så kan jag säga att jag hade fått en fördröjd shock, som inte släppte för efter en vecka, men när bomben väl slog ner så blev jag enormt ledsen, grät otroligt mycket, blev än oroligare än tidigare, det var ingen som frågade mig varför jag grät så mycket, utan dom placerade mig på barnpsyk i Boden "jag anser att dom saknade både förståelse samt empati för att jag hade forlorat min pappa som jag älskade så mycket.

Pappa sa att man ska vara karl för sin hatt och stå för det man säger i både ord och skrift, och om man gjort fel så ska man göra allt för att återställa förtroendet.

Pappa satt i Bodens kommunalfulmäktige på den tiden, förutom sitt arbete som elektriker på Bodens ljus och kraft, han ansåg att det var ett kall att göra nånting som var bra för oss alla i samhället, det var ju långt innan politikeransvaret försvann, från den dagen då det avskaffades 1974 så har det gått utför för Sverige som nation.

 Jag har varit på jakt efter sanningen som är livets stora gåta "vad är sanningen" i nära 30 år nu, tar ett exempel, se bara på Israel-Palestina konflikten, en mur men två olika sanningar, helt beroende på vilken sida av muren du frågar folk så får du ett annat svar, så är det med cannabis också.

Samhället tog hand om mig, och jag blev placerad på olika institutioner, barnpsyk i flera omgångar, flera fosterhem, samt tre pojkhem.

Det var på tal att lobotomera mig, men reultaten från deras hjärnforskning av mig, ansågs inte 100 % tillförlitliga, genomgått flera EEG undersökningar för att se om jag hade onormal hjärnaktivitet, men dom hittade inget onormalt, Vid flera av intelligenstesterna så hade jag runt 120 i IQ så det var kanske därför man slapp att hamna under kniven.

Varit ca 4 år på 3 olika pojkhem, där andra missanpassade ungdomar samlades för utredning.
fick bara ha hemmaskola på sista pojkhemmet några timmar i veckan, då lär man sig ju inget heller.

Dom två första pojkhemmen så var det ingen skola alls.

Fick gå om årskurs 6 för jag hade ju inte varit i skolan, utan bara på barnpsyk samt pojkhemmet Sävastgården som hade ett lantbruk som låg i Sävast ca 8 km utanför Boden

Sista pojkhemmet var jag på i mer än två år. dom hämtade mig från Korpenskolan där jag gick i skola, jag bodde hos Larsson i Svartbyn som fosterson då. det var enda gången som jag minns att jag var hos tandläkaren som liten, den kvinnliga tandläkaren så att jag hade sjutton små hål, men dom är så små så dom får växa till sig lite, så vi lagar dom nästa år, men då var jag ju inlåst på pojkhemmet som inte ombesörjde min hälsa eller tandvård.

Två dagar innan jag skulle fylla 15 år så placerade dom mig på Strömsegården/ Erikslund i Boden, väl kommen dit sa Mariann Larsson som var föreståndarinnan som också var släkt med min fosterfamilj Larsson i Svartbyn till mig och andra pojkarna som var intagna, att ni får sitta här runt matmordet när ni ska röka tobak, vi gjorde även inköpsresor från pojkhemmet till Torneo i Finland där tobaken var jättebillig på den tiden. det var föreståndaren Bengt Larsson som körde oss.

Han hade fyra stycken travhästar på Bodens travbana som vi pojkar på hemmet fick sköta om, mocka dynga, köra hästarna i träning inför loppen. osv, dom hade även en stor norrbottensgård i Alträsk med en massa får på som vi pojkar fick tillbringa somrarna på. för vi hjälpte ju till med allt möjligt där, slåttern, pressa hö för hand till höbalar, för hästarna på travbanan, sätta upp km långt stängsel för fåren, m.m  men några pengar var det ju inte tal om, för vi var ju gratis arbetskraft.   

dom släppte ut mig innan jag skulle fylla 18 år (myndighetålder) dom lärde dom mig inget annat, än att lära mig bli kriminell, genom att jag lärde mig mycket av dom andra missanpassade barnen, (man blir ju som dom man umgås med, präglad är ett annat ord)

Hann bara komma till Strömsegården så matade dom mej med psykofarmaka "Nozinan två tabetter på morgonen och två på kvällen, jag orkade ju inte annat än äta samt sova, så jag ökade från 56 till 94 kilo på ca 6 månader, och blev kallad flodis, det är ju inte svårt att räkna ut varför jag fick det namnet.

http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19590602000051

Nozinan används vid schizofreni, mani och vissa andra psykotiska tillstånd, vid paranoida tillstånd som t.ex förföljelseidéer och sjuklig misstänksamhet samt vid svåra smärttillstånd, antingen ensamt eller tillsammans med smärtstillande medel för att förstärka effekten av dessa.

När det var dags för mig att få prya som 16 åring så sa pojkhemsföreståndaren Bengt Larsson att det finns ingen som vill ha mig som pryo, jo det fanns ju ett ställe sa han, och det var 2 veckor på soptippen i Svartbjörnsbyn som var Bodens soptipp. Jag ansåg att det var bättre än att vara inlåst på hemmet där jag ändå inte fick lära mig något, bättre det än ingenting alls ansåg jag.

Till saken hör att på 50 talet så var det fattigt i Sverige och vi hade det inte alltför bra ställt hemma, så mamma skötte om Svartbyns soptipp, jag fick dom flesta leksakerna därifrån, trasiga som hela som andra hade slängt bort, så Bengt ansåg med sin kunskap att soptippen var min rätta plats.

För när dom väl släppte ut mig från pojkhemmet så blev jag som korna dom släpper på grönbete efter att ha varit inlåst hela vintern, det gick åt pipan för mig och jag hamnade i klammeri med rättvisan med många rättegångar som följd, (dom flesta rättegångar jag haft genom livet har berott på alkohol)  för jag hade ju inte fått lära mig något än att arbeta, det fanns ingen social bit, det var nånting okänt för mig.

Haft flera arbeten när jag släpptes ut från pojkhemmet och när jag blev sjuk så visste jag inte att man kunde/ skulle sjukskriva mig för att få ersättning, och jag skämdes som en hund för att jag inte gick på jobbet som jag hade, och jag hörde aldrig av mig till jobbet för att få ut den lön som jag hade förtjänat.

Och för att lägga på mer bränsle på brasan så kan jag berätta att pojkhemsförståndaren Bengt Larson hade en son som lever än idag, och som var en gammal klasskompis tidigt i min barndom som inte heller var guds bästa barn, han var ju lite små kriminell och gjorde både det ena och det andra , han fick en " Opel kapitän" även kallad raggarbil, av pappa Bengt för att han skulle sköta sig och sluta dricka alkohol.

Sonen som är yngre än mig var ju 16 år när han fick bilen, men det bar sig inte bättre än att en kväll när han satt på sätet brevid chaffören och drack öl, hade fortsatt med sitt tidigare leverne, och när chaffören åkte till Järnvägsstationen för att få sig en korv med bröd, så hoppade sonen in på förarsidan och körde iväg med bilen fullastad med människor, som krashade på andra sidan Bodträsket när sonen försökte parera en sladd i en kurva men bilen som var fulllastad med folk var svår att styra som gick över vägen och klippte en telefonstolpe.

Det var ju ingen som hade bilbälten på den tiden, det fanns ju inga rullbälten, utan bara fasta bälten, det var ju inte så noga med säkerheten på den tiden i bilarna, så grabben som satt brevid sonen längst fram i bilen, for ut genom framrutan när dom hade tagit telefonstolpen så välte bilen över grabben som hade farit ut genom framrutan, och bensinen rinner ut och och antänds och som slutkläm så brinner grabben upp, minns ej om grabben levde då men om.. vilken död i så fall.

Och som straff så fick Bengt Larsson son vara hemma och slapp komma på något hem för vanartiga barn liknande mig, och han fick Olof Elthammar som var överläkare på barnpsyk i Boden som övervakare, samma Elthammar som skrev ut mina Nozinan tabletter. "olika falla ödets lotter"

Flera av dom som jag nämner här är ju redan döda och kan inte försvara sig, men man kommer ingenstans om man far med osanning, så därför så lägger jag alla korten på bordet så att alla ska se att jag gör mitt bästa för att berätta det som jag varit med om, men i kortare ordalag. jag försöker vara kortfattad med det är inte lätt att förklara 50 år av ens leverne på några rader.