Mitt lilla helvete på denna planet var när jag fick komma till makarna Sandberg i Mansheden i Kalix kommun som fosterbarn, där jag fick vara dräng istället för att vara som vanliga barn, att umgås med andra barn, och gå i skolan, det var skogen samt lantbruket som gällde för mig som 13 åring.

Kom till Sandberg som var mitt första fosterhem i Mansheden feb/mån 1969-70 nånting, Sociala sa att jag skulle inte gå i skolan förrän till hösten. bättre att du lär känna Anna-Greta och Bertil Sandberg i stället, så du får gå om klassen igen.. för du har ju missat så mycket ändå av skolarbetet. på grund av att jag inte fick nån skolgång när jag var på Sävastgården.

Men det visade sig att jag fick slita hund. trodde att dom tog mig för att dom tyckte om mig ..och inte som dräng.

Anna-Greta var liten och späd, ca 165 lång, Bertil var över 180 och kraftig efter allt kroppsarbete som bonde och skogsarbete, så det kändes allt när man fick slag av han.. det var mest handflator i ansiktet, samt slag på armar och överkropp.

Första gången jag fick spö var när jag hade varit där i nån vecka, då sa Anna-Greta att åk med Bertil så får du se så fint det är i naturen samtidigt som ni hämtar timmer i skogen, det fanns en stor nordsvensk som arbetshäst på gården förutom hans blå traktor. färden gick med häst när vi åkte upp till hans ena skifte som låg ca 4 km bort i skogen bortom myrar och berg, väl framme så skulle vi lasta lite timmer på kälken som vi kom upp med. och för att hästen skulle stå stilla så slängde han år mig tömmarna och sa. "Han sa åt mig.. "Ta tömmarna" å slängde dom åt mig, och jag som knappt sett en häst mer än på vykort, inte klarade jag det. Tömmarna var frusna och glatta, råkade dra på ena tömmen.

Vips så knäcktes den ena skackel mot trädet, då fick jag stryk.. och han sa att nu får du gå hem som straff, och då fick jag både slag mot kroppen samt smäll i huvudet,kallade mig för typ.. "idiot" och som straff så får du gå från detta skifte medan jag tar hästen hem sa han. det tog mig flera timmar att ta mig hem plumsande längs det nya spåret som hästen gjorde tidigare, det var midjedjupt på vissa ställen. och blött på myren.. så när jag väl kom hem var jag rädd för mer stryk.

Så att bra att du kommer för nu finns det mat sa Anna-Greta, hon var den snälla i familjen Sandberg, fast hon var ju med på att utnyttja mig.

En lärare på skolan i Vitvattnet, Kalix kommun anser att dom inte vill att jag ska sluta skolan som Sandberg ville . han verkar enligt samma papper anse att makarna Sandberg tar mig som "dräng" vilket jag också var, gratis arbetskraft, men jag blev otroligt stark för min ålder, tack vara allt hårt arbete i skogen samt i jordbruket, när jag fick komma hem en gång på ett snabbt besök hos mamma så var jag på Hildursborg i Boden . och tog 60 kg i styrkelyft från golvet hur lätt som helst, idag så tror jag inte att jag klarar 60 kilo.

En annan gång när vi åkte med hästen på vintern för att hämta hö i annan lada som där det fanns hö till hans djur, för att det skulle komma rätt så hade han gjort en rondell i snön så att han skulle komma in rätt mot ladan vid lastning, men vid detta tillfälle körde Bertil alldeles för fort med hästen i rondellen i snön på åkern så att höskrindan knäcktes mot ladan. så då fick jag stryk,  jag skulle varnat han så att han inte körde in i ladan.

Och pisk fick jag rätt ofta.. även utan orsak.. även fast felet var herren i huset "Bertil Sandberg". eller som när katten deras smet upp på mitt kalla vindsrum.(På vintern var det ofta minusgrader där)

Fanns bara vedspis där nere , och det fanns ett mini-element som var kopplad till murstocken.. så kallad vattenburen värme.  som skulle värma mitt ca 25 kvm stora rum. vilket inte förslog, då det ej var tätat runt det nyinsatta fönstret.

Katten hade rivit ned ett fotografi på hans pappa som stod på en byrå i rummet mitt. så jag sa till (Bertil Sandberg) att det har fallit ner fotografiet på pappa hans.. Å då tog det hus i helvete,

"DET VA MITT FEL" vem hade gjort det sa han, ! Katten ? Inte vet jag, sa jag. ljug inte sa han. å så gav han mig ordentligt med stryk slog med handflatan flera gånger.. jag fick så ont å grät så mycket ..

Hörde genom golvet hur han skrek till sin fru "Anna-Greta" nu har det där jävla grabben förstört pappas fotografi.

hör henne säga.. Men inte är det Stefans fel, katten hade smitit upp på rummet, och vält ner fotografiet. hon skulle sopat upp glaset men glömt bort det... Han kommer några timmar senare och säger"Förlåt det var inte meningen" Trodde du var skyldig och ljög för mig..

Dom ringde flera gånger till skolan och sa att "Jag" Stefan är sjuk..Blir nog borta nån vecka, och till mig så sa dom ..va bra att vi ordnade som du slipper skolan nån vecka, sa Anna-Greta, då kan du ju hjälpa Bertil i skogen. eller som när det va slåtter, samma sak där..

Bertil for på Älgjakt Och Anna-Greta åkte in på lasarettet i Umeå för att operera sin giftstruma, sköldkörteln gjorde hennes ögon utstående samt att hon var smal som en sticka, mycket berodde nog på hennes sjukdom, hennes ögon hade ploppat ut lite, hon såg ut som "Marty Feldman" Och jag fick ju som sagt vara hemma..

Sköta om 8 kor 1 häst,kalvar, samt några grisar. utfodra, mjölka korna, bära vatten,bära hö, var ju faktiskt allergisk mot gräs, snacka om att tala för döva öron, fanns inga vattenhoar, till kreaturen.

vissa av djuren kunde dricka 3 hinkar i stöten. jag var ju bara en liten pojke på 13 år.
fylla mjölkkannorna. 40-50 liter lasta dom antingen på släde eller kärra, beroende på underlag, köra ner dom till mjölkbryggan vid vägen 200 meter bort. lyfta upp dom..ca 150 cm upp på last bryggan ..

Blev sparkad av korna många gånger, trampad av hästen flera gånger. gissa va ont det gjorde att bli trampad av en "Nordsvensk" till häst kändes nästan som foten krossades.  

Biten av hunden flera gånger, Bertil Sandberg trodde han var en domptör, flera gånger så tryckte han in hunden in i hörnet med en stol, samtidigt som han slog hunden med en piska. för att hunden hade gjort nånting som, hunden inte fick göra.. som när hunden hade skitit inne så vart det pisk med rottingen, jag slapp bli piskad. han slog mig med nävarna i stället.

Fick aldrig hälsa på nån klasskompis i grannbyn, Sandberg ansåg att dom var inget bra sällskap, då blev det arbete på gården istället så det blev dåligt med skolgång för mig, var ju på gården och jobbade istället, fick ca 50 kr totalt som veckopeng under den tiden jag var där. vissa veckor kunde jag få nån kr andra veckor ingenting, jag slösar ju bara bort pengarna på onyttigheter sa dom.

Minns att vi åkte till Isaksson två gånger som förstod ett litet sågverk på den tiden i Lill-Träsk några km från Korpikå för att såga timmer en vardag,när jag egentligen skulle vara i skolan.

Bertil körde den blå traktorn och jag fick sitta på flaket tillsammans med timmerstockarna som skulle sågas, väl där så fastnade jag med "Långfingret"  mellan valsarna på cirkelsågens träbänk när jag skulle ta reda på ströbräderna , som skulle användas till strö, och det gjorde så ont att jag höll på svimma. och jag skrek som en gris av "Smärtan" och då upptäckte  Isaksson, han som körde/ägde sågen att det var nått fel, så han backade bandet som gjorde att jag kom lös från valsarna, och fingertoppen satt fast i en hudflik.

Så det blev transport till Sjukhuset i Kalix, som gjorde att jag fick vara hemma från skolan, men det gjorde inte mig befriad från arbete på gården.

När Anna-Greta åkte in på sjukhuset i Umeå för strumaoperation så blev jag ensam med Bertil i 1 vecka, en kväll så våldförde han sig på mig, kröp ner i min säng, sa att han var ledsen att han hade varit dum, det skulle bli bättre sen, i samband med det förde han min hand till sin penis "kläm lite på den sa han, dra skinnet upp och ner, plötsligt så vart handen kladdig och det luktade illa i min näsa, han sa att det är naturligt. även jag kommer att göra så ? undrade då vad han egentligen menade med det. 

.

Jag försökte få mamma att förstå att dom utnyttjade de mig hos Sandberg, men hon trodde inte det först. men när jag vidhöll min berättelse månad efter månad så tog hon kontakt med andra i byn, mamma ringde och frågade andra boende i byn hur det egentligen stod till, om det var så illa som jag sa. och det hon fick höra gjorde att hon yrkade att få tillbaka mig från Sandberg, för hon såg ju att jag for illa, det var ju inte därför som jag blev fosterson ansåg hon, mamma sa till mig senare när jag blev äldre, att hon frågade mina bröder om råd hur hon skulle göra, ville ju inte jag skulle fara illa.

 Minns än idag att jag gick oftast med knutna nävar, tyckte det var konstigt att andra gick med öppna händer, berodde nog mycket på att jag fick stryk titt som tätt.

Andra fosterhemmet jag kom till var hos Gunnar och Göta larsson i Svartbyn, 14 år gammal som hade ett jordbruk, och Göta var lärarinna på Svartbyskolan där jag gick innan pappa dog, det var en b-skola = klasserna var hopslagna, ettan och tvåan i samma klassrum, trean och fyran i nästa klassrum. och femman och sexan i nästa, Göta som var kristen försökte hålla pli på oss barn, jag kommer ihåg några gånger som jag fick sitta med en dumstrut på huvudet och stirra i hörnet av klassrummet på snurrstolen som användes när hon spelade på tramporgeln inför oss barn, det var när jag hade varit busig i klassen.  

Det var hos samma Larsson som vi grabbar i vår familj turades att hämta mjölk i mindre ämbar på en 3 liter när pappa levde. Samma larsson var släkt med Bengt och Mariann Larsson som hade pojkhemmet där jag placerades två dagar före femton års ålder,  och fick vara där tills jag var sjutton och ett halvt år.

Det är tänkt att barnen på ett pojkhem bara ska vara under ett kort tag för utredning, alla barnen på hemmet som var där utom jag fick åka hem efter några månader, men mig så låste dom in, det var ju rätt stor omsättning på pojkar, och alla hade de saker att berätta, och jag var ju omogen för min ålder, och ganska lättledd för min ålder då jag inte fått lära mig något, utom att bli bollad mellan olika institution eller haft just nån skolgång sedan tio års ålder , det var när pappa dog, och allt förändrades för mig.

Hos makarna Larsson så trivdes jag bra till en början, men när jag av oförstånd tog lite diesel från farmartanken så spillde jag nån deciliter utanför tanken på snön, för jag ville se om jag kunde få det att brinna på Svartbyträsket som var frusen "Grannpojken Lasse hade hällt ut bensin på isen mitt i natten, och tänt på  det såg så häftigt ut, och då ville jag se om man kunde göra samma sak med diesel, vilket inte fungerade.

Så när jag kom hem från skolan till familjen Larsson så ledde Gunnar Larsson in mig i Pannrummet och gav mig en ordentlig omgång med stryk, och inte var det nått försonligt snack inte, tänk om han hade talat om för mig istället, att så gör man inte för då kan det komma ut i marken och förorena grundvattnet om man har otur.

För jag var bara nyfiken på hur saker och ting fungerar, jag är lika nyfiken idag som då, men är nästan 2 meter idag, som gör att ingen som ifrågasätter det man gör.. annat var det när man var liten, för då fick man stryk istället.

Så det är inte undra på att man slutade trivas där och började vara borta från hemmet, och det ledde till att jag kom i dåligt sällskap, för jag har alltid varit godtrogen och litar på folk, och är det än idag. "Godtrogen" man kan ju inte tro på allt skvaller. utan vill bilda mig en egen uppfattning, och då kan det vara försent.

För man lär sig ju av misstagen, och som liten så har ju du ingen erfarenhet av livet som sådan, utan det får du genom livets resa.. men är det ingen som lär en något, så står du där sedan som en idiot, när dom vill berätta nånting . för du har ju inte den kunskapen som krävs för att förstå vad det handlar om. 

Polisen kan tydligen gör vad som helst för att göra livet surt för oss med gamla papper. (överskrider troligen sina befogenheter). åsiktsregistrering ?

Jag tillhör nog dom i Sverige som vet mest om cannabis som nytto och medicinalväxt, jag har mer än 25.000 timmar av studier bakom mig i ämnet "cannabis", och jag har mer eller mindre vetat om i ca:20 år att myndigheterna har ljugit " fört oss bakom ljuset" för oss medborgare när det gäller att berätta sanningen om cannabis.

Allt som jag sätter på pränt på denna bloggsida ska visa lite av min barndom samt min tid som vuxen medborgare i Sverige, denna artikelserie är sanning till 100 % , det finns något som heter "EN GÅNG LÖGNARE "ALLTID LÖGNARE"

Jag anser att jag är en sannings sägare av det större formatet, men det uppskattas inte av myndigheterna, och framförallt inte av lagens upprätthållare "POLISEN".

Jag har många strängar på min lyra, då jag är autodidakt i det mesta som jag företar mig i och lärt mig genom livet, Jag är eller mindre helt självlärd i datatakunskap som jag började få upp ögonen för 1986 då jag införskaffade mig en commodore 64 bitars dator.

Och sedan nära 30 år tillbaka så har jag stått för sanningen, mamma sa att den bästa presenten hon kunde få var att jag var snäll och är ärlig samt står för sanningen, jag har ju gjort min mamma mycket ledsen när jag var liten, men det var på grund av oförstånd, då ingen på alla mina olika vistelser som omhändertagen av samhället inte har gjort något för att hjälpa mig eller hade lärt mig något om att ta ansvar eller förbereda mig för vuxenlivet.

Jag skriver från hjärtat med denna inlaga för att försöka förklara hur det har blivit så här tokigt, men då måste jag ta upp allt i ett större perspektiv så att ni ska få hela bilden klar för er hur det hela ligger till att "Polisen är ute och fiskar, tro är inte att veta. och frågar man inget så sitter man med felaktig information till stora delar.

Jag har blivit lite anarkistisk i mitt tankesätt, en del skulle kalla mig för reaktionär,
men jag har mer än 85.000 timmar på internet sista 25 åren när jag sökt information som ej står att finna i Sverige.

Ni får ursäkta mig om det som jag skriver om inte faller er på läppen eller att jag kan vara lite förvirrad i mitt sätt att förklara allt det som jag skriver om, men ni får tänka på att har har haft flera mindre hjärnblödningar innan jag fick det stora stroken som förändrade mitt liv på många plan.

Efter min stroke som behandlades här på Umeå lassarett så har jag genomgått flera olika sorts magnetröntgen på min hjärna och enligt strokeenheten så har jag stora lakunära vitsubstansförändringar i hjärnan och ischemiska förändringar i hjärnbarken, läkarna säger att med mina skador så ska jag egentligen sitta i rullstol, troligtvis med halvsides förlamning, men än så rör jag på mig fast jag har oftast dåligt med balansen samt närminnet som är är ett minne blott i vissa avseendén. det är bara fråga min gamla chef Pelle på databutiken, han kan intyga att jag inte minns det som hänt 10 sekunder innan i vissa fall. det är som ett blankt papper,  

När jag jobbade där fram till i somras 2015 så ringde det folk som ville ha hjälp med sina datorer, och jag pratade med dom och efter avslutat samtal sa Pelle ofta, Vem var det som ringde, och då såg jag ut som ett frågetecken. för det hade jag glömt bort totalt, vem det var och vad det dom ville ha hjälp med, och Pelle blev arg på mig för det påverkar ju hans affärsverksamhet så det var en av anledningarna som jag slutade på databutiken   

Jag kan somna på några minuter, somnat många gånger i butiken när jag jobbat och det är frustrerande att somna när man ska sköta ett arbete, det är som dom vrider om strömbrytaren. Pelle har sagt många gånger sista året. till mig  " Sovit gott"  ?  när han ser min belägenhet att somna. ibland så flimmrar det bara till. tar bara nån minut så sover jag. tror nästan jag kan sova på stående fot, som hästar kan göra. 

Ramlat många gånger på jobbet då min balans inte är så bra. fallit från lastbryggan fler än en gång, hinner inte parera när jag faller. faller som en fura som man skulle kunna säga. fast när jag togs till förhör så gick det bra.  

Enligt Strokerehabiliteringen i Sävar där jag var för undersökning i tre dagar våren 2015 så har jag inte ens 10 % arbetskapacitet kvar, det är därför som jag ska få hel förtidspension, dom håller på att förbereda för det, men som alla vet så mals statens kvarnar långsamt.

Och efter min stroke som jag fick 6 oktober 2013 så ser jag allt som jag lärt mig genom åren i ett klart större perspektiv än många andra i samhället, det kanske behövs en riktig hjärnblödning för att man ska se klarare på allt man har lärt sig genom åren. 

jag har fått ett helt annat minne nu för gamla saker som hänt tidigare, nu minns jag händelser från tre års ålder, det är som man har gått i barndom på nått sätt, stroken gjorde att hjärnan var tvungen att söka sig nya nervbanor och då blev det dom gamla minnena som fallit i glömska, samt att jag fått nya förmågor efter stroken som jag inte hade tidigare , blivit lite av en analytiker, författare, politiskt engagerad, går gärna in i polemik mot någon om det leder nånstans .är numer kunnig i olika ämnen jag visste så lite om förut, ser allt i ett större perspektiv än tidigare. 

Jag har skapat många sidor på internet samt att jag har flera egna sidor där jag bara skriver om cannabis i ett medicinskt perspektiv, och inget annat, och jag har gjort flera 1000 inlägg i olika forum på internet, både här i Sverige och utomlands.

Jag har även varit inne på olika hemsidor som polisen har på facebook och postat sanningsenliga artiklar om cannabis som medicin och inte som något knark,( däribland Farstapolisen) vilket tydligen inte gillas av berörd myndighet, så jag har fått två husrannsakningar i min lilla lägenhet i Holmsund nu i november-december månad,  som jag vill berätta om.

Samt att jag anser att industrihampan är en av räddningsplankorna om vi ska prata om miljön och hur vi ska komma tillrätta med vår enorma miljöförstöring som hotar att utplåna oss människor på denna planet, allt har att göra med monopol (ensamrätt) att försälja mediciner samt att när industrihampan förbjöds i stora delar av världen så fick dom som skapade denna lag, fritt fram för attt skita ner på vår underbara värld, när den enda konkurrenten hotade industrierna i deras grundvalar, dom hotades av konkurs om inte hampan förbjöds, så då hittade dom på en lögn som står sig än idag.

Jag har skrivit en större artikel om orsaken till vår enorma miljöförstöring som hotar oss människor mer än nått annat, om vi inte pratar om kommande tredje världskriget, där det kommer att användas kärnvapen, och då lär vi förintas.

Jag ska berätta i korta ordalag vad jag varit med om så att ni ska få se vilken "filur jag är" så att ni får bilda er en egen uppfattning om hur jag har haft det genom livet.

Jag har inte haft det lätt i det här livet, och istället för att få en skolgång samt tandvård som liten, så har jag fått slita hund samt blev förnekad att lära mig vad man ska göra när man blir vuxen.

Jag kommer från Norra Svartbyn utanför Boden.

Min pappa dog mer eller mindre framför mina ögon 1966 i en hjärtattack när jag var 10 år, kommer ihåg det som igår fast det är nära 50 år sedan, att pappa och mamma ligger i lillrummet och ser i en katalog på vad nytt som dom ska köpa hem, och mamma går ut i köket för att sätta på kaffe, och går tillbaka för att fortsätta titta i katalogen. hör mamma gallskrika, och jag kommer dit några sekunder senare och ser pappa ligga och stöna och är blålila i ansiktet av syrebrist, det tog ju en stund innan ambulansen kom till oss och innan ambulansen var framme vid sjukhuset så dog pappa, mamma kommer hem och säger" Pappa är död" jag förstod inte innebörden, för jag sa." "när kommer Pappa hem".

Med min kunskap som jag har förvärvat mig genom åren så kan jag säga att jag hade fått en fördröjd shock, som inte släppte för efter en vecka, men när bomben väl slog ner så blev jag enormt ledsen, grät otroligt mycket, blev än oroligare än tidigare, det var ingen som frågade mig varför jag grät så mycket, utan dom placerade mig på barnpsyk i Boden "jag anser att dom saknade både förståelse samt empati för att jag hade forlorat min pappa som jag älskade så mycket.

Pappa sa att man ska vara karl för sin hatt och stå för det man säger i både ord och skrift, och om man gjort fel så ska man göra allt för att återställa förtroendet.

Pappa satt i Bodens kommunalfulmäktige på den tiden, förutom sitt arbete som elektriker på Bodens ljus och kraft, han ansåg att det var ett kall att göra nånting som var bra för oss alla i samhället, det var ju långt innan politikeransvaret försvann, från den dagen då det avskaffades 1974 så har det gått utför för Sverige som nation.

 Jag har varit på jakt efter sanningen som är livets stora gåta "vad är sanningen" i nära 30 år nu, tar ett exempel, se bara på Israel-Palestina konflikten, en mur men två olika sanningar, helt beroende på vilken sida av muren du frågar folk så får du ett annat svar, så är det med cannabis också.

Samhället tog hand om mig, och jag blev placerad på olika institutioner, barnpsyk i flera omgångar, flera fosterhem, samt tre pojkhem.

Det var på tal att lobotomera mig, men reultaten från deras hjärnforskning av mig, ansågs inte 100 % tillförlitliga, genomgått flera EEG undersökningar för att se om jag hade onormal hjärnaktivitet, men dom hittade inget onormalt, Vid flera av intelligenstesterna så hade jag runt 120 i IQ så det var kanske därför man slapp att hamna under kniven.

Varit ca 4 år på 3 olika pojkhem, där andra missanpassade ungdomar samlades för utredning.
fick bara ha hemmaskola på sista pojkhemmet några timmar i veckan, då lär man sig ju inget heller.

Dom två första pojkhemmen så var det ingen skola alls.

Fick gå om årskurs 6 för jag hade ju inte varit i skolan, utan bara på barnpsyk samt pojkhemmet Sävastgården som hade ett lantbruk som låg i Sävast ca 8 km utanför Boden

Sista pojkhemmet var jag på i mer än två år. dom hämtade mig från Korpenskolan där jag gick i skola, jag bodde hos Larsson i Svartbyn som fosterson då. det var enda gången som jag minns att jag var hos tandläkaren som liten, den kvinnliga tandläkaren så att jag hade sjutton små hål, men dom är så små så dom får växa till sig lite, så vi lagar dom nästa år, men då var jag ju inlåst på pojkhemmet som inte ombesörjde min hälsa eller tandvård.

Två dagar innan jag skulle fylla 15 år så placerade dom mig på Strömsegården/ Erikslund i Boden, väl kommen dit sa Mariann Larsson som var föreståndarinnan som också var släkt med min fosterfamilj Larsson i Svartbyn till mig och andra pojkarna som var intagna, att ni får sitta här runt matmordet när ni ska röka tobak, vi gjorde även inköpsresor från pojkhemmet till Torneo i Finland där tobaken var jättebillig på den tiden. det var föreståndaren Bengt Larsson som körde oss.

Han hade fyra stycken travhästar på Bodens travbana som vi pojkar på hemmet fick sköta om, mocka dynga, köra hästarna i träning inför loppen. osv, dom hade även en stor norrbottensgård i Alträsk med en massa får på som vi pojkar fick tillbringa somrarna på. för vi hjälpte ju till med allt möjligt där, slåttern, pressa hö för hand till höbalar, för hästarna på travbanan, sätta upp km långt stängsel för fåren, m.m  men några pengar var det ju inte tal om, för vi var ju gratis arbetskraft.   

dom släppte ut mig innan jag skulle fylla 18 år (myndighetålder) dom lärde dom mig inget annat, än att lära mig bli kriminell, genom att jag lärde mig mycket av dom andra missanpassade barnen, (man blir ju som dom man umgås med, präglad är ett annat ord)

Hann bara komma till Strömsegården så matade dom mej med psykofarmaka "Nozinan två tabetter på morgonen och två på kvällen, jag orkade ju inte annat än äta samt sova, så jag ökade från 56 till 94 kilo på ca 6 månader, och blev kallad flodis, det är ju inte svårt att räkna ut varför jag fick det namnet.

http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=19590602000051

Nozinan används vid schizofreni, mani och vissa andra psykotiska tillstånd, vid paranoida tillstånd som t.ex förföljelseidéer och sjuklig misstänksamhet samt vid svåra smärttillstånd, antingen ensamt eller tillsammans med smärtstillande medel för att förstärka effekten av dessa.

När det var dags för mig att få prya som 16 åring så sa pojkhemsföreståndaren Bengt Larsson att det finns ingen som vill ha mig som pryo, jo det fanns ju ett ställe sa han, och det var 2 veckor på soptippen i Svartbjörnsbyn som var Bodens soptipp. Jag ansåg att det var bättre än att vara inlåst på hemmet där jag ändå inte fick lära mig något, bättre det än ingenting alls ansåg jag.

Till saken hör att på 50 talet så var det fattigt i Sverige och vi hade det inte alltför bra ställt hemma, så mamma skötte om Svartbyns soptipp, jag fick dom flesta leksakerna därifrån, trasiga som hela som andra hade slängt bort, så Bengt ansåg med sin kunskap att soptippen var min rätta plats.

För när dom väl släppte ut mig från pojkhemmet så blev jag som korna dom släpper på grönbete efter att ha varit inlåst hela vintern, det gick åt pipan för mig och jag hamnade i klammeri med rättvisan med många rättegångar som följd, (dom flesta rättegångar jag haft genom livet har berott på alkohol)  för jag hade ju inte fått lära mig något än att arbeta, det fanns ingen social bit, det var nånting okänt för mig.

Haft flera arbeten när jag släpptes ut från pojkhemmet och när jag blev sjuk så visste jag inte att man kunde/ skulle sjukskriva mig för att få ersättning, och jag skämdes som en hund för att jag inte gick på jobbet som jag hade, och jag hörde aldrig av mig till jobbet för att få ut den lön som jag hade förtjänat.

Och för att lägga på mer bränsle på brasan så kan jag berätta att pojkhemsförståndaren Bengt Larson hade en son som lever än idag, och som var en gammal klasskompis tidigt i min barndom som inte heller var guds bästa barn, han var ju lite små kriminell och gjorde både det ena och det andra , han fick en " Opel kapitän" även kallad raggarbil, av pappa Bengt för att han skulle sköta sig och sluta dricka alkohol.

Sonen som är yngre än mig var ju 16 år när han fick bilen, men det bar sig inte bättre än att en kväll när han satt på sätet brevid chaffören och drack öl, hade fortsatt med sitt tidigare leverne, och när chaffören åkte till Järnvägsstationen för att få sig en korv med bröd, så hoppade sonen in på förarsidan och körde iväg med bilen fullastad med människor, som krashade på andra sidan Bodträsket när sonen försökte parera en sladd i en kurva men bilen som var fulllastad med folk var svår att styra som gick över vägen och klippte en telefonstolpe.

Det var ju ingen som hade bilbälten på den tiden, det fanns ju inga rullbälten, utan bara fasta bälten, det var ju inte så noga med säkerheten på den tiden i bilarna, så grabben som satt brevid sonen längst fram i bilen, for ut genom framrutan när dom hade tagit telefonstolpen så välte bilen över grabben som hade farit ut genom framrutan, och bensinen rinner ut och och antänds och som slutkläm så brinner grabben upp, minns ej om grabben levde då men om.. vilken död i så fall.

Och som straff så fick Bengt Larsson son vara hemma och slapp komma på något hem för vanartiga barn liknande mig, och han fick Olof Elthammar som var överläkare på barnpsyk i Boden som övervakare, samma Elthammar som skrev ut mina Nozinan tabletter. "olika falla ödets lotter"

Flera av dom som jag nämner här är ju redan döda och kan inte försvara sig, men man kommer ingenstans om man far med osanning, så därför så lägger jag alla korten på bordet så att alla ska se att jag gör mitt bästa för att berätta det som jag varit med om, men i kortare ordalag. jag försöker vara kortfattad med det är inte lätt att förklara 50 år av ens leverne på några rader.